Vattenfall och Industrikraft presenterade under dagen en avsiktsförklaring om framtida samarbete. Detta samarbete kommer med stor sannolikhet att leda fram till att nya kärnkraftsreaktorer byggs i Sverige. Det är ännu inte tillåtet att bygga nya reaktorer i vårt land, men i och med regeringens energipolitiska utspel i våras är detta förbud att betrakta som överspelat.

Allianspartierna är positiva till att våra befintliga tio reaktorer ersätts då de tjänar ut efter 50-60 års drift. Den röd-gröna koalitionen har tyvärr inte samma strömlinjeformade och enhetliga energipolitik. Socialdemokraterna är, bortsett från Mona, kärnkraftvänliga – de byggde bland annat upp den svenska kärnkraften på 70-talet. Men detta hjälper dem inte idag då de är lierade med radikala kärnkraftsantagonister i form av miljöutopister och övervintrade kommunister.

2010 års val troligtvis kommer att gå i kärnkraftens tecken. Och det är mycket troligt att den kärnkraftvänliga Alliansen sopar banan med övriga partier.

En antydan om kommande valresultat kan anas om man ser till de opinionsundersökningar som samtliga Drakar utsatt sina läsare för idag:

Svenska Dagbladet: 83 % för och 17 % mot nybyggnation.

Dagens Nyheter: 70 % för och 30 % mot nybyggnation.

Aftonbladet: 77 % för och 23 % mot nybyggnation.

Mer: DN

Kärnkraft och kärnteknik är en abstraktion för de allra flesta. Från början, på 50- och 60-talet var frågan strikt teknisk. Ingenjörerna påtade med sitt och åtnjöt politikernas fulla stöd för vad de än tog sig an. Under 70-talet blev den kärntekniska frågeställningen alltmer politisk. Thorbjörn Fälldin anammade Hannes Alfvéns (Nobelpris i fysik) mycket kritiska inställning till kärnenergi. Sedan vidtog det många kallar ambivalensens tid inom svensk energipolitik. Frågan fällde regeringar, allmänheten fick rösta om kärnkraftens framtid och fullt fungerande kärnkraftverk stängdes i förtid av våra politiker.

Idag är en annan tid. Regeringen har öppnat dörren för möjligheten att ersätta de befintliga tio reaktorerna varefter de tjänar ut, eller efter 50-60 års drift. Koldioxid målas idag upp som mänsklighetens fiende nummer ett. Kärnkraft, uran och plutonium är på väg in i de fina salongerna igen. Det tidigare dragplåstren mot kärnkraft: att avfallet är farligt och att vi vet inte var vi skall göra av avfallet, kommer inom kort att få sin slutliga lösning. Även miljöorganisationer börjar inse att kärnkraften inte längre kan utnyttjas som det dragplåster det en gång varit för att locka till sig fler medlemmar och deras ekonomiska bidrag.

Det byggs ny kärnkraft (53 reaktorer) som aldrig förr runtom i världen, och hundratals reaktorer kommer att byggas inom en nära framtid. Forskning pågår om en fjärde generations reaktorer. Man säger att kärnkraften har potential att bli långt mycket mer effektiv och säker jämfört med idag.

Men vem förstår vad detta egentligen innebär? Hur fungerar det? Hur tänker de? Vem förstår vilka fördelar och utmaningar den framtida kärnkraften för med sig? Vem kan ta beslut om kärnkraften är bra eller dålig? Rapport gjorde nyligen ett försök att upplysa oss i detta ämne. De valde att fokusera reportaget kring Nobelpristagaren Carlo Rubbia och hans gamla idéer om reaktorer som laddas med torium som bränsle – enligt utsago den femte (sic!) generationens reaktorer.

Problemet med inslaget är att inte ens Utsiktsplatsen förstår Rapports intervjuer och förklaringar i inslaget. Dessutom är reportaget så späckat med felaktigheter och generaliseringar att Rapportredaktionen bör ifrågasättas om de själva vet vad det är de upplyser allmänheten om.

Det är inte ytterligare okunskap och felaktigheter om möjligheterna med befintlig och framtida kärnteknik vi är i behov av. För den som på egen hand vill sätta sig in i ämnet rekommenderas följande sidor:

• www.analys.se/publicerBakgrund.htm
• www.world-nuclear.org/info

Mer om KK: SVT, Elforsk

I en global manifestation på över 5 000 platser i 181 länder påminndes vi om vissa personers oro för den ständigt ökande koldioxidhalten i atmosfär och hav.

Just nu är koldixidhalten 385 ppm. I somras var den 390 ppm och kommer att vara ytterligare något högre nästa sommar.

Under manifestationen framfördes budskapet att ekosystemet, som vi ser det idag, inte klarar av en koldioxidhalt högre än 350 ppm i ett längre perspektiv. Koldioxidhalten är för hög och måste sänkas. Intressant är att koldioxidhalten år 1988, det år IPCC etablerades, var just 350 ppm, hmmm…

EU arbetar för att sänka sina utsläpp med 20% fram till 2020. Bra, eller hur. Man måste dock se detta i ett globalt perspektiv. I andra delar av världen, där man går från en mindre utvecklad levnadsstandard till en standard som mer liknar vår, ökar utsläppen mer än hastigheten av vår minskning. Enbart i Kina driftsätts 1-2 kolkraftverk varje vecka. EU:s kommande 11-åriga utsläppsminskningskampanj äts upp av Kina på bara två år. Frågan man kan ställa sig är huruvida ökningstakten avseende koldioxidutsläpp går att stabilisera, för att få till stånd en minskning av utsläppen ser i dagsläget ut att vara helt fruktlöst.

Mer om klimat och koldioxid: Climate4you, NewsMill, DN

Just är frågan om hur Sverigedemokraterna (SD) skall hållas utanför framtida regeringskoalitioner het (SvD, DN).

Ett förslag som framförts är att Miljöpartiet (MP) lockas över från vänsterblocket och att de borgerliga därmed når majoritet i riksdagen efter valet 2010.

Maria Wetterstrand menar dock att Reinfeldts invit mer skall ses som ett krav på blind och lojal uppbackning i händelse av hot mot landet. Inviten uppfattas av MP som unilateral där MP inte får möjlighet att påverka i ett framtida ringssamarbetet genom frånvaro av ministerposter. MP har gått på denna mina förr, då i koalition med Socialdemokraterna. MP satsar just nu hårt och har målsättningen inställd på att bli tredje största parti i riksdagen. Blinda av de hägrande möjligheterna i vänsterkoalitionen vill de inte böja sig för Reinfeldts upplevt tomma löften.

Men om MP är de miljöförespråkare de utger sig för att vara, vore det borgerliga blocket en mer naturlig politisk sammarbetspartner. MP:s skattepolitik är borgerlig. Deras miljöpolitik är tyvärr utopisk, och passar inte något block, och är därför i behov av reformering. Det går exempelvis inte att vara motståndare till kärnkraft och samtidigt vara lierad med Vänsterpartiet (V). V:s skattepolitik är inte förenlig med utveckling av hållbara och billiga energilösningar. Med mindre pengar i plånboken har vi inte råd att ta del av en utbyggd vindkraft och sedan betala för elen på annat sätt än genom inblandning av kraftiga subventioner.

Genom ett förändrat synsätt på olika produktionssätt för energi, som KVA presenterade i veckan, borde MP med större trovärdighet kunna argumentera för insatser som verkligen syftar till ökad miljömedvetenhet i Sverige och i världen. Men detta kräver att först kommer till insikt om att de inte är helt rätt ute, sedan ändrar sin miljöpolitiska inriktning och slutligen överger vänsterblockets omöjliga politik till förmån för en mer realistisk gruppolitik där MP:s krav och synpunkter kan få lov att blomma ut (på riktigt).

Idag rapporteras om att en tredje person avlidit efter vaccinering mot svininfluensan. Därmed har vaccinet skördat fler svenskars liv än själva virususet som många vill skydda sig mot.

Efter vardera en sändningsdag från friidrotts-VM är det bara att lyfta på hatten för SVT. Tyvärr kommer TV4 inte ens i närheten avseende kvalitén i kommentarer, analyser samt den generella omtanken om tittarna. SVT är bättre på allt. SVT sprider sportkänsla. Lennart Juhlin på TV4 är dock riktigt bra.

Exempel: Mitt under damernas försök på 100 m bryter TV4 för reklam och nyheter…va?! Kommer sändningen vara åter innan Bolt skall löpa sin semifinal 10 minuter senare…ingen vet? Irriterande. På nätet borde väl TV4 sända tävlingarna uran avbrott?  Letar. Men icke, nätet speglar endast TV-utsändningen. För att följa TV4:s splittrade direktsändningar krävs att man då och då  kompletterar med följande sida.

SVT:s sändningar, i synnerhet de på nätet inklusive bakgrundsmaterial från TV-sporten på SVT-play är sjukt bra. Se gärna Jonas Karlssons reportage från Jamaica, Australien och Etiopien.

Mer om friidrotts-VM: SVT, DN, SvD

Följande inslag har ett par månader på nacken, men är lika underhållande trots detta. Det är Stephen Colbert och hans show ”Colbert Nation” som i somras sände från krigets Irak.

• I det första inslaget ser vi den alltid så egocentriske och ofelande Stephen som aspirant till US Airforce uppvisningsgrupp Thunderbirds.
• I det andra inslaget beordras Stephen rakning av skallen av…ja, inte vem som helst.

Det maltesisktflaggade fartyget Arctic Sea gäckar just nu sin omvärld.

Den 22 juli avseglade hon från Jakobstad i Finland mot Algeriet med timmer i lasten. Seglatsen till Jakobstad utgick från Kaliningrad i Ryssland.

I media fick vi reda på att fartyget  hade ”kapats” mellan Öland och Gotland den 30 juli – en vecka efter kapningen hade ägt rum och en dag efter det att kontakten med fartyget hade upphört, se bilden nedan som visar AIS-loggen för Arctic Sea under perioden 17 till 29 juli (klicka på den för att göra den större).

Efter ytterligare drygt en vecka, den 9 augusti, rapporterar media om att fartyget är försvunnet, och att lasten kan ha varit värdefull.

Saker som förbryllar:

1. Att ett fartyg kapas och genomsöks på svenskt vatten.
2. En professionellt genomförd bordning i mörker, utförd av vem?
3. Att fartyget trots kapningen fortsätter sin resa mot Algeriet.
4. Att fartyget försvinner då det passerat Engelska kanalen.
5. Att media inte har något vettigt att rapportera om händelsen. Lastfartyg transporterar normalt sett värdefulla varor från A till B – att timmer för 13 miljoner skulle vara något sensationellt är strunt.
6. Att polisen, eller andra inblandade myndigheter, är knäpptysta.
7. Mellan Öland och Gotland gör Arctic Sea en stor 360° sväng under ett antal timmar enligt loggen.
8. Att det skulle stått ”POLIS” på RIB-båten. Nationella insatsstyrkan har en RIB-båt som rymmer 14 personer, men den är inte uppmärkt med ”POLIS”.

I media: DN, DN, SvD

DN följer upp sin reportageserie ”Du, jag och integritet” med följande ingress:

Vi är rädda för ett övervakningssamhälle – men hänger samtidigt ut oss självmant på nätet. Hur hänger det egentligen ihop?

Tja, det är väl ganska enkelt: på Facebook delar man med sig av sådant man vill att personer i sin bekantskapskrets skall få ta del av, med FRA är det annorlunda.

Jag tar mig därför friheten att ändra lite i DN:s ingress:

Vi är rädda för rånarligor – men skänker frivilligt pengar till hjälporganisationer. Oavsett vad man tycker om detta blir man av med sina pengar. Hur hänger detta ihop?

Den amerikanska senaten röstade i veckan ja till försvarsdepartementets (DoD) förslag om att stoppa produktionen av världens mest avancerade jakt-/attackflygplan F-22. Projektet, som är en kvarleva från det kalla kriget, har fördyrats åtskilligt genom åren. Antalet beställda plan har minskat från 750 stycken till de 187 som hittills tillverkats, eller är under tillverkning. F-22 kräver 30 timmars underhåll för varje flygtimme. Frågan man ställer sig är hur mycket billigare F-35 blir att underhålla med tanke på all teknologi och stealth-egenskaper som kräver mycket av dess ägare.

Många ser en stor risk med att utvecklingen av F-35 (Norges JAS-dödare) drabbas negativt om F-22-programmet inte stoppas i tid.

För att DoD:s förslag skall vinna laga kraft krävs att även representanthuset är med på noterna. Representanthuset har dock med medel för F-22 i 2010 års försvarsbudget. Obama låter meddela att han ämnar utnyttja sin vetorätt om F-22-programmet inte stoppas i kongressen.

Mer om detta: Reuters