Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2008

Sveriges el-produktion är under ett normalår ungefär 145 TWh. Produktionen sker genom vattenkraft (45%), kärnkraft (45%), vindkraft (1%) och resten (9%) produceras genom annan värmekraft. Vissa år är vi nettoimportörer, andra år så har vi ett produktionsöverskott som kan säljas till våra grannländer.

Många inom miljörörelsen är motståndare till ytterligare utbyggnad av kärn- och vattenkraft. Vindkraft är ett alternativ som vissa hävdar kan ersätta kärnkraften.

Den stora utmaningen för vindkraften är att den utnyttjar en relativt utspädd form av energi. Samma gäller för solkraft. Man behöver installera väldigt många snurror på stora arealer för att få ut den rörelseenergi som vår atmosfär erbjuder oss i överflöd. Ytterligare en utmaning med vindkraften är att den blir relativt dyrbar pga av ovanstående faktum. Avseende koldioxidutsläpp så drar vind-, vatten- och kärnkraft jämnt skägg enligt ett flertal studier. De olika livscykelanalyserna visar en viss varians sinsemellan avseende koldioxidutsläpp, men väger man samman studierna ses att utsläppen mellan de olika kraftkällorna är relativt lika.

Vattenkraft och kärnkraft utgör ryggraden i den svenska el-produktion – vår så kallade baskraft. Baskraft kan inte ersättas hursomhelst, i synnerhet inte av energikällor som man inte har reglermässig kontroll över. Till denna grupp av energikällor hör vindkraft och direktverkande solkraft. När det inte blåser, eller är molnigt, genererar dessa kraftverk ingen energi.

Enbart en begränsad del av baskraften kan ersättas av dessa former av alternativ energiproduktion. Visst, man kan säkerligen bygga överdjävligt många vindkraftverk. Kanske rentav så många så att den i kärnkraftverken installerade effekten täcks fullt ut. Då skulle man i teorin kunna stänga av kärnkraftverken…i några timmar…till dess att vinden avtar. Sedan måste kärnkraftverken startas ånyo. Men, ett kärnkraftverk eller annan kondenskraft kan dock inte drivas ad-hoc med ideliga uppstarter och nedkörningar. Vattenkraften är däremot mer dynamisk i sammanhanget.

Kärnkraften kan således inte avvecklas. Åtminstone inte ännu, inte förrän vi har uppfunnit ett likvärdigt miljöneutralt energialternativ.

Om detta finns säkerligen lika många åsikter som antalet invånare i landet. Den springande punkten i sammanhanget är dock; oavsett vilka tekniska lösningar vi väljer att utnyttja för att tillgodose vårt behov av miljövänlig/-neutral el (och annan energi) så påverkar detta inte de globala utsläppen av växthusgaser på något sätt.

Jag vill tvärtom hävda att vårt inhemska navelskådri, i jakten på en allt renare energiproduktion, påverkar de globala utsläppen i negativ riktning. De miljarder kronor vi måste satsa för att minska våra redan marginella utsläpp av växthusgaser (från kraftproduktion) skulle ha långt mycket bättre utväxling för miljön om de i stället satsas utanför vårt lands gränser. Vi bör bistå underutvecklade länders utbyggnad av ny energiproduktion och genom bistånd hindra dem från att bygga ineffektiva och ”smutsiga” kraftverk. Detta alternativa sätt att bedriva klimatpolitik borde utnyttjas i större utsträckning av de styrande i vårt och andra industrialiserade länder.

I Sverige släpper vi årligen ut runt 85 miljoner ton koldioxid (transportsektorn inräknad här, som utgör lejonparten av utsläppen) från icke förnyelsebara energikällor. Denna siffra kan vid en första anblick upplevas som enormt stor. Men våra utsläpp är ingenting om man sätter in dem i ett globalt perspektiv.

Vi jämför med Kina: De ökar sina koldioxidutsläpp med i runda slängar ett Sverige, eller 85 miljoner ton, var 50:e dag. Det blir drygt sju Sverige per år. Och detta bara från Kina, år in och år ut. Tyvärr är många fler läder än Kina är inblandade i denna soppa. Indien är ett annan jättenation på frammarsch. Förutom koldioxid följer andra hälsofarliga ämnen i förbränningens fotspår.

Det ekonomiska system vi lever med kräver tillväxt, säg 2 % årligen, se även detta inlägg. Den ekonomiska tillväxtkurvan blir således exponentiell sett över längre tidsperioder. Med hänsyn till jordens begränsade tillgångar kommer detta system inte att vara hållbart i framtiden nu när resurserna utarmas i allt snabbare takt…

Vi i Sverige måste vakna upp och inse hur det står till med den svenska klimatpolitiken och de risker som följer i dess fotspår.

Read Full Post »

NyTeknik rapporterar på sin hemsida att oljebolaget BP satsar 90 miljoner kr på utveckling av etanol ur skogsråvaror (läs: cellulosa). Pengarna investeras i ett företag som byggt en pilotanläggning i Louisiana. Tanken är att enzymer skall bryta ned stärkelsemolekyler till socker som sedan jäses till etanol. NyTeknik skriver att denna metod inte är lika kontroversiell som etanolframställning från livsmedel.

Jag betvivlar detta…

Om tillverkningsmetoden visar sig vara acceptabel ur ett miljömässigt perspektiv så kvarstår det faktum att andra produkter som utnyttjar skogen som råvara kommer att utsättas för konkurrens. Vi vet redan hur etanolframställning ur livsmedel påverkar tillgången till mat, främst i underutvecklade länder. I vår del av världen, den industrialiserade, märker vi av detta främst genomkraftigt höjda priser på strategiska produkter i butikshyllorna. Etanolframställningen kan inte beskyllas som ensam bov i dramat. Andra faktorer i sammanhanget är bland annat råvaruspekulation.

Hursomhelst. Om denna metod nu slår igenom kommer priset på träråvaror med största sannolikhet att stiga kraftigt. Hur påverkar detta vårt samhälle? Det kommer oundvikligen leda till höjda kostnader för massaindustrin, som i sin tur leder till att ett par svenska massa- och pappersbruk får lov att bomma igen.

Cellulosabaserade fibermateriel (kartong, tidningspapper, toapapper mm) kommer att bli dyrare. Pelletspriset kommer att stiga, vedpriset och virkespriset likaså. Hustillverkare kommer inte att vara sena att utnyttja det faktum att trä blivit dyrare i sin argumentation för att ytterligare tillåtas ta ut ett högre pris för sina produkter. Den ständigt ökande konkurrensen om de återstående råvarorna leder i detta fall, liksom alltid, till höjda priser för oss konsumenter. Är detta inledningen till nästa inflationsspiral?

Efterfrågan på drivmedel är idag nästintill outsinlig, detta samtidigt som världens oljeproduktion knappast kan ökas ytterligare. Vi kan aldrig, oavsett hur mycket träd eler grödor vi odlar för energiproduktion, klara av att tillgodose de inhemska behoven av drivmedel. För att exemplifiera denna mängd energi kommer här extremfallet: För att ersätta hela Sveriges drivmedelsbehov (ca 100 TWh/år) genom avverkning av träd skulle nästan 80% av den årliga skogsavverkningen åtgå för detta ändamål. Endast 20% av skogsråvarorna skulle bli över till det som branschen och Sverige som nation livnär sig på, nämligen export.

Read Full Post »