Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2008

I ett tidigare inlägg med en liknande rubrik skrev jag om yttre händelser som kan ha orsakat massdöd på vår jord – något som med största sannolikhet kommer att hända igen.

Det tidigare inlägget var till stor del fokuserat på utomjordiska farligheter som vi har ingen, eller mycket liten, möjlighet att påverka. Man skulle kunna göra ett liknande inlägg om vad som verkligen är farligt på vår jord.  Men vi hoppar över detta för tillfället. Vi hoppar istället direkt till vårt eget land, Sverige, och hur farligt det är att leva i detta världens tryggaste land?

Trots att vi lever i världens tryggaste land så är vi detta till trots väldigt otrygga, rädda, sjuka, klena mm. Hur går detta ihop? Beror dessa saker rentav av varandra?

För att göra det lätt för både mig och er följer här en länk till SVT och ett föredrag av David Eberhard som hanterar denna fråga på ett fantastiskt bra och upplysande sätt. Föredraget är drygt en timme långt, och väl värt att se [UPPDATERING: SVT verkar bara hålla sitt webb-material tillgängligt i 30 dagar, sedan tas det bort – som i detta fall. Om ni klagar på SVT så kanske de kan lägga ut föreläsningen igen. Med tanke på hur mycket licenspengar vi ger dem borde deras arkiv vara permanent…]. Som en tarvlig ersättning kommer här en länk till en Söndagsintervju i DN med David.

David menar att vi lever i ett alldeles för tryggt samhälle och att vi i brist på verkliga farligheter börjar oroa oss för saker som är rent nonsens: Förbud mot bullbak på dagis, krigsrubriker om salmonellautbrott i charkuteridiskar och domedagrapporter om akrylamid i chips m fl. Denna överdrivna noja av påtvingade yttre hot är en av anledningarna till att vi överlag mår allt sämre trots att vi aldrig haft det så bra som nu.

Ett bra exempel på denna trygghetsnoja kan ses i dagens DN. En kvinna undrar hur orolig hon skall vara för sitt ofödda barn då hon vid ett fåtal tillfällen ätit Parmaskinka. Jag frågar mig: När hörde vi senast talas om att någon dog eller skadades av Parmaskinka? Detta borde inte utgöra ett orosmoment i en gravid kvinnas liv.

Det finns ju så mycket annat att oroa sig för 😉

Annonser

Read Full Post »

Löpande diskriminering

Söndagen den 19 oktober anordnades ”Nike Women’s Marathon” i San Fransisco. Kvinnan som hade den snabbaste tiden vann inte loppet.

När vinnarna ropades upp efter loppet fick Arien O’Connell, som hade löpt loppet på tiden 2:55:11, en smärre chock då tre andra personer än hon själv ropades upp som trea, tvåa och etta. Vinnaren hade sprungit på den förnäma tiden 3:06:30 – elva minuter långsammare än O’Connell!

Efter prisutdelningen bad O’Connell tävlingsledningen att granska resultatet igen. Och mycket riktigt såg de att hon hade den snabbaste tiden, men…

Hon hade ställt upp i klassen för ”vanliga dödliga” som startade 20 minuter efter elitgruppen. Enligt tävlingsledningen fick bara personer från elitgruppen lov att vinna. Man kan nämligen se loppet som ”två separata lopp”. Konstigt eller inte? Vid närmare eftertanke kan detta anses vara rätt sunt. För om O’Connell hade sprungit i elitklassen skulle andra löpare haft möjlighet att haka på henne, med ett möjligt annat resultat som följd, vilket inte var möjligt i detta lopp.

Hursomhelst. O’Connell missade segern för att hon hade en alltför låg tro på sig själv inför loppet: Hon var mellanstadielärare inte elitlöpare, och anmälde sig i enlighet med sin övertygelse.

I efterspelet till detta lopp uppstod folkstorm mot beslutet att inte tilldela O’Connell segern. Efter alla påtryckningar utsågs O’Connell slutligen till en vinnare, men inte till vinnaren. Hon fick dessutom samma pris som den officiella vinnaren.

Slutet gott…snyft!

Read Full Post »

Det finns tydligen en bestämd uppfattning hos vissa personer att människan aldrig satt sin fot på vår närmaste granne i rymden, månen. Hur allmänt spridd denna uppfattning är vet jag inte. Men av diskussioner med personer i min omgivning kan jag för egen del dra den försiktiga slutsatsen att mer än 1% tror på denna teori. Min fråga till er som läser detta är: Vad säger er omgivning om detta? Eller vad tror du själv om påståendet att vi flugit 12 personer till månen – är det sant eller inte?

En annan intressant konspirationsteori som figurerar på nätet är att amerikanska staten låg bakom 9/11-attackerna mot USA. Att TV4 Fakta dessutom sänt ett riktigt lågvattenmärke i denna genre (Loose Change) är fullkomligt obegripligt. Hur är det med er och er omgivnings syn i denna fråga?

Jag ser fram mot att få ta del av era svar om dessa två fenomen.

Read Full Post »

FN:s klimatpanel som har i uppgift att påvisa kopplingar mellan människans förehavanden och den globala temperaturen befinner sig i ständigt ökande blåsväder.

Koldioxidutsläpp till atmosfären är ett av de stora samtalsämnena just nu. Eller rättare sagt ökningen av koldioxid i atmosfären. Mediernas ohämmade rapportering är i stor utsträckning ofta ensidig och irrationell.

Trots att koldioxidhalten i atmosfären ökat de senaste tio åren visar data att den globala medeltemperaturen inte ökat. Temperaturen har tvärtom visat sig sjunka under de senaste åren. Att temperaturen sjunkit under några få år är ingen trend. Men, om detta fortsätter; med en ökande koldioxidhalt och sjunkande global temperatur, kommer då IPCC:s existensberättigande att ytterligare ifrågasättas?

Hönan eller ägget

Det finns ett tydligt samband mellan koldioxidhalt i atmosfären och global temperatur. Generellt gäller att koldioxidhalten ökar med höjd temperatur. Men vad orsakar vad? Studier visar att det är den ökande temperaturen som orsakar en ökning i koldioxidhalt. För när temperaturen höjs frigör bl a haven den koldioxid som inte längre kan lösa sig i varmare vatten. Skogsbränder är en annan bidragande faktor till varför koldioxidhalten ökar vid ökande temperatur. Man har hittills – ja, tills nu – inte kunnat påvisa att en förhöjd koldioxidhalt orsakar global temperaturökning – det är tvärtom.

Vad är det då som orsakar dessa temperaturfluktuationer på vår jord – fluktuationer som i sin tur leder till att koldioxidhalten höjs och sänks? I ett tidigare inlägg listar jag olika förslag till varför massdöd inträffat på vår jord. Två av dessa förslag: Solens inverkan samt jordens banform runt denna himlakropp sätter jag som troliga kandidater till det ständigt skiftande klimatet på vår planet.

Vi är ännu inte tillräckligt fattiga

Vissa länder stålsätter sig nu inför kraven på minskade koldioxidutsläpp. Sverige leder denna liga. Andra länder struntar i att tillmötesgå kraven – inte så mycket för att de är obstinata – utan för att de helt enkelt inte har råd. Med tanke på den pågående och troligtvis långvariga ekonomiska krisen kommer ytterligare fler länder inte kunna tillmötesgå kraven inom denna den senaste av gentlemannasporter: Att stå upp för minskade koldioxidutsläpp.

Den ekonomiska och materiella utveckling som skett sedan 1900-talets början saknar motstycke i historien. Denna utveckling baseras i grund och botten på ett utnyttjande av naturen, och omvärlden, på billigast möjliga sätt. Då antalet människor ökar och att dessa får ökad levnadsstandard åtgår ständigt mer av jordens resurser. Då dessa naturresurser är ändliga, eller på annat sätt begränsade i tiden, kommer välståndet för de nu rikaste nationerna att minska i framtiden – vi kommer att bli fattigare. Reglerna kring hur våra naturresurser tillåts utnyttjas skärps ständigt. Detta leder till att verkningsgraden inom förädlingsprocessen minskar – vi får inte ut lika mycket för våra insatser – vi kommer att bli fattigare och således tvingas att ansluta oss till de länder som idag inte anser sig ha råd att vårda sina koldioxidutsläpp.

Kritisk granskning inom klimatdebatten och ifrågasättande av IPCC

Om IPPC och hockeyklubban: Starkt kritisk artikel om Professor Bert Bolin, grundaren av IPCC.

Om stigande havsnivåer: Den världsledande forskaren tillika expert på havsnivåer geolog Nils-Axel Mörner förklarar hur det troligtvis förhåller sig.

För den som inte är särskilt insatt i klimatfrågan, men vill få en kritiskt granskande översikt finns följande bidrag från Chalmers.

Klimatologen Hans Jelbring ifrågasätter koldioxidens betydelse för den globala temperaturutvecklingen 17/10-08 i SvD:s Bännpunkt.

IPCC:s agenda ifrågasätts bl a av Christopher Monckton i Telegraph.

På SvD:s vetenskapssida skriver Peter Sylwan om osäkerheter inom bl a klimatforskning.

På SvD: Brännpunkt ifrågasätts IPCC:s trovärdighet då det bara är ett fåtal personer som är delaktiga i den slutliga sammanställningen av klimatrapporten och de slutsatser och rekommendationer som görs i denna. Av 2500 klimatexperter som ingått i granskningen är det bara 50 vetenskapsmän och politiker som står för rapportens helhet och dess slutsatser.

Read Full Post »

Eller rättare sagt ”stjärnavfall”. Hur hemskt det än låter så består våra kroppar uteslutande av atomer som skapats genom kärnreaktioner inuti stjärnor. Vi kan med stolthet titulera oss som Herr och Fru Kärnavfall, Atomsopa…eller något annat passande.

Vid universums födelse expanderade universum i tid och rum. Stora mängder energi kondenserade till materia enligt Einsteins berömda E=mc2. Efterhand som universum svalnade bildades, bland mycket annat, protoner och neutroner. Vätekärnor (en proton) fanns i stora mängder i universums vi denna tidpunkt.

För att sätta detta i relation till något som är något sånär begripligt: Den energi som kondenserade till en massa jämförbar med en vuxen man på 80 kg motsvarar Ringhals elproduktion under drygt 70 år. Ringhals producerar drygt 20% av Sveriges elektricitet. Big Bang måste således ha varit en rätt rejäl smäll! Missförstå mig rätt.

Årets Nobelpristagare i fysik har arbetat fram teorier om hur asymmetri i fördelningen mellan materia och antimateria möjliggjort det universum vi nu lever i. Undrar hur det hade känts att leva i ett universum som bygger på antimateria? Troligtvis ingen skillnad alls.

Genom kärnsyntes skapades även kärnor av deuterium (en neutron och en proton) och helium (två neutroner och två protoner). Efter drygt 300 000 år hade universum svalnat såpass att elektroner tilläts slå följe med dessa atomkärnor – de första atomerna bildas – väte, deuterium och helium. Den energi som krävs för att skapa ytterligare tyngre atomslag var sedan länge försvunnen.

I universums gigantiska moln av dessa gaser bildades lokala förtätningar. Där densiteten blev tillräckligt stor tändes slutligen stjärnor. Genom fusion av lättare atomkärnor och neutroner i stjärnans inre skapades successivt allt tyngre atomer. Stjärnor kan under sin livstid endast producera atomkärnor med maximalt 26 protoner, dvs järn – men vid järn tar det stopp, tillsvidare.

För att skapa tyngre atomkärnor än järn krävs att stjärnan först bränner ut sig själv, vilket kan ta allt från miljoner år till flera miljarder år. Mindre stjärnor lever längre än större. Beroende av en stjärnas storlek avslutas dess liv på olika sätt. Om den är tillräckligt stor kommer stjärnan upphöra att existera med en jättesmäll – en supernova – där de yttersta lagren materia slungas utåt. Kvar blir en neutronstjärna eller ett svart hål. Supernovor kan även skapas om två mindre stjärnor förenar sig och når ”kritisk massa”. Det är i dessa enormt kortvariga men energirika explosioner ämnen tyngre än järn skapas. I samband med dessa explosioner slungas de atomslag som skapats under solens livstid ut i universum. Om denna materia återvinns och dras in i ett nytt moln av vätgas som sedan komprimeras till en stjärna så finns nu alla byggstenar tillgängliga för att bilda planeter och eventuellt liv på dessa.

Hur livet, som vi känner det, kan skapas ur denna soppa av atomer och energi är värt all eftertanke; atomer som bildar molekyler som sedan bildar proteiner mm som i sin tur ingår i större strukturer som i slutänden får liv och eget tänkande.

Fantastiskt!

De flesta atomer i vår omgivning är idag stabila. Annat var det förr. Den atomsoppa som skapades och sedan spreds genom supernovor var extremt radioaktiv pga att endast ett fåtal av de kombinationer av protoner och neutroner (nuklider) som bildades i supernovorna var stabila. De flesta instabila och radioaktiva atomkärnorna kom efterhand att helt falla sönder till stabila atomkärnor. Idag finns knappt tio ”naturliga” radioaktiva modernuklider kvar på jorden som har sitt ursprung från supernovor. De två viktigaste av dessa är Uran-238 och Uran-235. Det är mycket turligt för oss att dessa atomkärnor faller sönder så pass långsamt – hälften av dem finns nämligen kvar efter 4,5 respektive 0,7 miljarder år. En annan ofantligt turlig egenskap med dessa atomkärnor är att de kan klyvas av neutroner. Hade deras halveringstid av någon anledning varit kortare, eller att de inte gick att klyva, så hade vi inte kunnat utnyttja dem som bränsle i våra kärnkraftverk.

Otroligt är ordet!

Read Full Post »

Genom studier av bl a vår berggrund har man funnit intressanta pusselbitar om hur livet på vår planet utvecklats och påverkats under årmiljonerna. Man har bl a sett att livet i världshaven vid ett antal tillfällen varit nära total utrotning. Men oavsett hur bra denna forskning blir så kommer vi alla att dö, förr eller senare.

De vanligaste orsakerna till att vi dör idag är inte att vi träffas av dödliga strålar från ett kärnkraftverk eller att vi blir uppätna av en vithaj. Det är heller inte särskilt stor risk att vi drabbas av trafik- eller flygplansolyckor med dödlig utgång, eller att bli bragd om livet av någon man känner. Orsakerna till varför vi dör är dock starkt beroende av var och när i tiden vi lever.

På 1600-talet var det rätt vanligt att man dog av banala sjukdomar – medellivslängden var då relativt kort. I Afrika och på många andra ställen dör man än idag av näringsbrist och samma banala sjukdomar.

Idag lever vi mycket längre än våra förfäder. I Sverige kan vi förvänta oss att leva i genomsnitt 80 år – kvinnor något längre än män. De vanligaste orsakerna till att vi dör i Sverige är således starkt förknippade med hög ålder. I Sverige och de industrialiserade delarna av världen dör vi vanligtvis av åldersrelaterade åkommor såsom hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer – 65% av alla som dör nästa år  kommer att gå denna väg till mötes. Att bli felbehandlad inom sjukvården är även en stor riskfaktor.

Hur ser det ut för alla andra då – och då menar jag inte alla de som ännu som inte hittat till denna blogg. Jag avser här övrigt liv på jorden. Livsaltet.

Att sia om framtiden är svårt, i synnerhet i denna tidsperiod då vi lever med förändrade koldioxidhalter hit, och ozonhål dit.

Om man istället vänder sig mot historien så ser man att livet på jorden vid ett flertal tillfällen varit på randen till utrotning. Nedan slänger jag fram ett antal scenarion och hypoteser som kanske kan förklara orsakerna till vissa av dessa massutrotningar. Hypoteserna nedan beskriver enbart händelser som har sitt ursprung utanför vår planet. Jordiska händelser såsom jättevulkaner eller utbrott av metanhydrat m fl behandlas inte.

1. Jordens bana runt solen

Jordens bana runt solen är elliptisk. Pga av andra himlakroppars dragningskraft ändras formen på denna bana. Vissa perioder är banan nästan cirkulär och ibland är den mer oval. Dessa förändringar i banform upprepas ständigt och repeteras ungefär vart 100 000 år. Hur detta påverkar klimatet på jorden kan möjligtvis utläsas i följande bild [länk][länk].

Man ser att de senaste nedisningarna och jordens bana runt solen kan ha ett samband. Den blå linjen som representerar jordbanans excentricitet och perioder med nedisning sammanfaller fint. Excentriciteten i jordens bana runt solen kan således ha mycket stor inverkan på vårt klimat. Just nu är vi inne i en kall, ca 60 miljoner år lång, era som tillåter återkommande perioder av nedisning (istider) ungefär vart 100 000 år, enligt bilden ovan.

2. Solsystemets rörelse i Vintergatan I

Vårt solsystem återfinns ungefär halvvägs ut från vintergatans centrum. Vårt solsystem roterar likt allt annat runt vintergatans mitt som troligtvis utgörs av ett gigantiskt svart hål. Vår färd runt Vintergatans nav påminner i mångt och mycket om en karusell på ett tivoli. Solsystemet färdas förutom runt centrum även upp och ned genom det galaktiska planet. Ett varv runt vintergatan avklaras på drygt 220 miljoner år. Under detta varv passeras det galaktiska planet ungefär 6 gånger. Vid dessa passager åker vi genom områden som har en högre koncentration av materia. Det är således större risk att vi på något sätt påverkas av andra himlakroppar vid dessa passager. Nedan visas en bild över kända massutrotningar på jorden. Dessa har en periodicitet som närapå sammanfallen med passagerna genom det galaktiska planet [länk].

Från dessa data kan man se en tendens att stora massutrotningsevent sker på jorden med en periodicitet om drygt 30 miljoner år. Detta sammanfaller hyfsat väl med teorin om vår passage genom det galaktiska planet.

Vad är det som kan tänkas ske vid dessa passager? En förklaring är att de ansamlingar av stenblock som finns mellan mars och Jupiter påverkas av den materia som i större utsträckning återfinns i det galaktiska planet. Genom inverkan av gravitation eller kollisioner kommer dessa stenblock ur kurs. Dessa herrelösa himlakroppar kanske kan förklara de jordkorsande asteroiderna mellan mars och Jorden som idag utgör det största hotet för livet på vår planet. Den asteroid som slog ned i dagens Mexico på Yucatanhalvön, kan ha orsakats av en tidigare passage genom det galaktiska planet. Asteroiden kolliderade med jorden för 65 miljoner år sedan och sägs vara orsaken till varför dinosaurierna dog ut. Man antar att solsystemet passerade det galaktiska planet senast för ca 5 miljoner år sedan – en passage som ännu inte verkar ha orsakat någon större skada på vår planet. 1993 kraschade en fragmenterad komet på Jupiter, Shomaker Levy. Vi har observerat ett antal potentiella ”dödsasteroider” mellan Mars och Jorden som skulle kunna utgöra ett reellt hot framöver, dock inte inom den närmast överskådliga framtiden – men det kommer att bli hårfint med Apophos. Med galaktiska mått mätt är dock 5 miljoner år inte mycket, man kan nog inte blåsa faran över riktigt ännu, om ett par miljoner år har vi nog svaret på detta. Ur diagrammet ser man även att risken för stora olyckor i samband med dessa passager ständigt minskar – om dessa passager har någon inverkan överhuvudtaget.

3. Solsystemets rörelse i Vintergatan II

Vintergatan är en spiralgalax med uppskattningsvis fem armar. Under solsystemets färd runt vintergatans centrum passerar vi genom dessa armar. Periodiciteten för detta uppskattas till ungefär 140 miljoner år. Studier visar att temperaturen på jorden under långa perioder växlar mellan varmt och kallt klimat. Vi befinner oss just nu mitt i en kall era (istid), men lyckligtvis utan omfattande periodisk nedisning (istid). Dessa cykler pågår i ungefär 140 miljoner år. Är detta en tillfällighet? Vissa hävdar att det kan finnas ett samband.

4. Jordens magnetfält

Idag skyddas livet på jorden från solens högenergetiska partiklar av jordens magnetfält. Efter soleruptioner kan man ofta beskåda magnetfältets skyddande inverkan genom norrsken och sydsken. Solen byter riktning på sitt magnetfält ungefär vart 11:e år. I samband med detta är solen som mest aktiv, den har då många solfläckar. För tillfället är solen lugn, faktiskt lugnare än på 50 år. Men om 3-4 år är vi återigen inne i ett nytt solmaxima.

I likhet med solen byter även jordens magnetfält riktning. Dessa förändringar är svåra att förutse. Senaste vändningen inträffade för knappt 800 000 år sedan. Vändningar sker normalt i intervaller från 10 000-tals år till miljontals år. Den genomsnittliga tiden mellan vändningarna uppskattas till 250 000 år. Bilden nedan visar de fluktuationer som registrerats i stelnad lava sedan tidpunkten för den senaste polvändningen (längst ned).

När jordens magnetfält byter polaritet kan detta få till följd att vi får ett minskat skydd mot vår närmaste fusionsreaktor – solen – och dess strålning.

5. Supernovor

Om vi skulle råka befinna oss för nära en supernova kan vi råka rätt illa ut. Atmosfären skulle rentav kunna blåsa bort och landlevande djur skulle bli grillade av strålningen. Det är dock relativt lätt att hålla ordning på jättestjärnor som är potentiella supernovakandidater. Just för att de syns. Om två vita dvärgar (vår sols öde i framtiden), vilka är betydligt besvärligare att detektera, skulle komma för nära varandra – så att massutbyte sker mellan dem – kan den ena av dem explodera som en supernova.

Vi behöver vara minst 100-200 ljusår från en sådan explosion för att vara på den säkra sidan.

Den närmaste supernovakandidaten är en stjärna 150 ljusår bort. Stjärnan har dessbättre rätt lång tid kvar i livet. Men granne till denna stjärna finns en vit dvärgstjärna som i framtiden kan börja stjäla massa från stjärnan i fråga. När tillräckligt mycket massa överförts till dvärgen smäller det. Man bedömer att det kommer att ta miljoner år innan detta inträffar.

6. Vår egen sol / Kosmisk strålning

Förändringar i solens magnetfält kan vara den drivande källan till klimatförändringar(na) på jorden. Solens magnetfält avleder kosmisk strålning från att träffa jorden. Om detta magnetfält är starkt minskar den kosmiska strålningen. I nya studier sägs solen ha cykler som sammanfaller med 40 000 och 100 000 års mellanrum. Den kosmiska strålningen sägs kunna katalysera bildandet av låga moln på jorden – moln som i större utsträckning reflekterar solens värmande strålar. Med fler låga moln (hög kosmisk strålning) sjunker således temperaturen på jorden. Om denna teori stämmer och att solen har cykler om 40 000/100 000 år är detta en rimlig förklaring till istider och graden av isbildning på jorden – en teori som bättre förklarar istiderna jmf med teorin om jordbanan runt solen [punkt 1] ovan.

Följande film är något du bör se angående detta fenomen (fem delar): I1I, I2I, I3I, I4I och I5I (tack till HAX för länkarna).

Med denna hypotes får även ”Solsystemets rörelse i Vintergatan I+II” (se pkt 3 ovan) stor betydelse. Beroende av solsystemets föränderliga läge i vintergatan kommer den kosmiska strålningens intensitet att variera. Då vi passerar det galaktiska planet och/eller genom spiralarmarna med 30 respektive 140 miljoner års mellanrum bör intensiteten av den kosmiska strålningen öka. En simulering av den kosmiska strålningens möjliga inverkan på molnbildning och temperatur ges nedan.

140_30simDe små variationerna avser passagerna genom det galaktiska planet. De stora fluktuationerna avser passagerna genom spiralarmarna. Då fördelningen av materia i vintergatan inte är homogen och att dess armar inte är helt likformiga kommer den kosmiska strålningens intensitet att skilja sig från de data som presenteras i diagrammet. Ser ni likheten med diagram [3] ovan.

I diagrammet saknas inverkan av solens varierande magnetfält.

Enligt denna hypotes skall jordens klimat vara som varmast när vi befinner oss mellan spiralarmarna och utanför det galaktiska planet samtidigt som solens magnetfält är som stakast. Och kallt blir det när vi befinner oss i en spiralarm i det galaktiska planet samtidigt som solens magnetfält är svagt. Det mest normala klimatet på vår jord är att det inte finns frusna poler på vår jord. Men, för 450 miljoner år sedan var det, liksom idag, kallt på jorden. Detta trots att koldioxidhalten då var 10 gånger högre än idag. Just nu återfinns solsystemet i en midre galaktisk arm i Vintergatan,  och upplever således ett relativt kallt klimat som möjliggör perioder av mer eller mindre omfattande nedisning.

7. Att vår sol utgör del av ett dubbelstjärnesystem

En hypotes som lagts fram av prof. Richard Muller m fl är att solen tillsammans med en röd dvärgstjärna utgör ett binärt stjärnsystem. Då de flesta stjärnor är dubbelstjärnor borde sannolikheten för att även solen är det vara rätt stor.  Varje gång stjärnorna kommer nära varandra påverkar dess gravitation kometer i vårt solsystem och ger dem nya banor. Sannolikheten för att jorden träffas av en komet, eller liknande, ökar såedes i samband med dessa stjärnpassager. En eventuell kompanjonstjärna till solen har ännu inte upptäckts. Genom dedikerade projekt för avständsbestämning till våra närmaste stjärnor bör denna hypotes kunna vederläggas eller avfärdas.

Read Full Post »