Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2008

Vissa ställer sig kanske frågande till kärnkraft och undrar om detta energislag kan vara något för framtiden? Kärnkraft är ett laddat ämne som har diskuterats, debatterats, stötts och blötts under lång tid i Sverige. Men vad är den ömma punkten med kärnkraft? Är det tekniken som sådan, eller är det politiken runtomkring denna teknologi som fått väldigt stora proportioner i vårt samhälle?

Att utvinna energi från bränslen som kol, olja, gas, ved m fl innebär att man utnyttjar olika ämnens benägenhet att reagera med varandra. Slutprodukterna har en lägre energinivå än råvarorna. Energiskillnaden ger sig tillkänna i form av värme. Det brinner. När etanol förbränns i syre sker följande  reaktion: C2H5OH + 3O2 –> 2CO2 + 3H2O. En etanolmolekyl och tre syremolekyler reagerar med varandra och bildar två molekyler koldioxid och tre vattenmolekyler. Vid förbränning i luft bildas förutom koldioxid och vatten en mängd andra ämnen som på olika sätt påverkar miljö och människa negativt: Kväveoxider, ozon och aldehyder för att nämna några.

Men hur skiljer sig då detta sätt att utvinna energi åt jämfört med kärnkraft. Nedan följer en snabb grundkurs inom det kärntekniska området.

Först en lista som förklarar viss terminologi:

  • Grundämne – Atomslag med ett visst antal protoner (ex: kol har alltid 6 st protoner, kväve har alltid 7 st protoner)
  • Isotop – Ett visst kan grundämne kan ha olika antal neutroner i kärnan. Varianter m a p antalet neutroner i kärnan av ett visst grundämne kallas isotoper  (ex: kol-12 har 6 protoner och 6 neutroner, kol-14 har 6  protoner och 8 neutroner, kol-15 har 6 protoner och 9 neutroner)
  • Nuklid – En atomkärna, vilken som helst, med ett visst antal protoner och neutroner (ex: kol-12, syre-18, nickel-59, kobolt-60)

I naturen finns det en atomkärna som är möjlig att klyva med neutroner. Det är uran-235. Naturligt uran i jordskorpan innehåller bara 0.7% av denna isotop. Resten utgörs i stort sett av uran-238. För att kunna utnyttja uran till kärnbränsle i svenska reaktorer krävs att halten uran-235 höjs till 3-4%. Detta sker genom en process som kallas anrikning. Efter anrikningen tillverkas bränslet i form av UO2 – uranoxid eller urandioxid – ett keramiskt material. Bränslet är nu ungefär lika svårt att lösa upp i vatten som en kaffekopp av keramik – det tar väldigt lång tid. Bränslet placeras därefter i ett gastätt metallrör som är väldigt motståndskraftigt mot korrosion i vatten.

I en kärnreaktor utsätts bränslet för en ständig skur av neutroner. Ibland blir det direktträff mellan en neutron och en atomkärna. Är det uran-235 som träffas kan den klyvas – K A’ B A N G – och två nya lättare atomkärnor skapas. Det är här Einsteins välkända formel E = mc2 träder in. Formeln säger i all sin enkelhet att energi och massa är samma sak – av massa kan man skapa energi och vice versa. När detta sker övergår energin från urankärnan till rörelseenergi och de nybildade atomkärnorna slungas iväg och skapar friktionsvärme då de bromsar in. Om man anstränger sig och samlar ihop samtliga fragment från kärnklyvningen, och väger dessa, ser man att det alltid saknas en ytterst liten massa. Det är just denna minimala massa, i form av bindningsenergi, som frigjorts och nu gör bränslet varmt: Kärnenergi. Värmet från kärnklyvningen hettar sedan upp vattnet i reaktorn till kokpunken (i 7 av 10 svenska reaktorer). Vattenångan sätter sedan snurr på en turbin som driver generatorn: Vi får nu elektricitet. I en större reaktor kokas 1 500 kg vatten bort som ånga varje sekund. Ungefär 67% av värmet som produceras i reaktorn kyls sedan bort i havet – återstoden blir till elektricitet. För att kyla den ånga som passerar samtliga turbiner på Ringhals åtgår 160 kubikmeter havsvatten per sekund. Under denna sekund ökar havsvattnets temperatur med 10 grader. Havsvattnet kommer inte i kontakt med radioaktiva nuklider i reaktorvattensystemet.

Vad är det då som gör kärnbränsle farligt?

De två lättare atomkärnor som bildas då uran-235 klyvs innehåller alldeles för många neutroner för att vara stabila, se bild 1 (klicka på bilden för att göra den större). För lättare stabila nuklider finns ett förhållande mellan antalet protoner och neutroner i kärnan som är nära 1:1. Med ökande atomvikt krävs fler och fler neutroner för att göra den stabil. För uran-235 är förhållandet hela 1:1,55. För att råda bot på detta överskott av neutroner efter en kärnklyvning omvandlas ett visst antal av neutronerna till protoner. Vid varje omvandling sänds en gnutta energi ut från atomkärnan i form av joniserande strålning. Atomkärnan definieras som radioaktiv – och dess strålning som joniserande. Det är främst  klyvningsprodukternas strålning som gör använt kärnbränsle starkt radioaktivt och därmed farligt att hantera utan skydd. Efter ett par hundra år har dock merparten av klyvningsprodukterna omvandlats till stabila nuklider och därmed upphört att stråla. Merparten av klyvningsprodukterna från uran definieras som kortlivade.

fission11

Bild 1. Uran klyvs och bildar två lättare atomkärnor som har alltför många neutroner i kärnan. Dessa nuklider är instabila. För varje sönderfall mot en mer stabil slutprodukt (från röd till svart punkt) sänds lite strålning ut.

Men, man säger ju att använt kärnbränsle är farligt i hundratusentals år…

Kärnbränsle består till största del av uran-238. Denna uranisotop klyvs inte gärna i en kärnreaktor men den är bra på att fånga in neutroner. Om detta inträffar får vi en ny uranisotop – uran-239 – som efterhand kan omvandlas till plutonium-239. Denna nuklid kan likt uran-235 klyvas av neutroner och producera energi. De tyngre atomkärnorna kan även samla på sig fler och fler neutroner utan att klyvas. Dessa nya tyngre nuklider är inte stabila, vilket innebär att de då och då sänder ut lite energi i form av joniserande strålning för att bli mer och mer stabila. Problemet med de tyngre atomkärnorna är att dess sönderfall sker betydligt långsammare jämfört med klyvningsprodukterna. De tyngre atomkärnorna är därför betydligt mindre radioaktiva, men de kompenserar detta genom att vara radioaktiva under en mycket längre tid. Jämför med detta: Du står i flodfåran nedströms ett vattenkraftverk som skall till att släppa ut 300 000 kubikmeter vatten. Om alla dammluckor öppnas samtidigt – effekten av klyvningsprodukterna – får du stora problem under kort tid. Om luckorna bara gläntas litegrann – effekten av tyngre atomkärnor – kommer du klara dig men får stå ut med problemet under lång tid. Man planerar därför för att bränslet skall hållas isolerat från biosfären i minst 100 000 år. Efter 10 000 år har dock aktiviteten i bränslet minskat såpass att den är jämförbar med den för den ursprungliga uranmalmen.  Efter väldigt lång tid kommer det bara att finnas uran-235 och -238 kvar i bränslet (>1% resp 95%).

Varför skall man satsa ytterligare på forskning inom kärnkraft?

Efter fem år i en reaktor har ett bränsleelement gjort sitt och behöver bytas ut. Halten uran-235 har då sjunkit från ursprungliga 3-4% till strax under 1%. En liten mängd uran-238 har ombildats till plutonium-239 som i sin tur frigjort energi genom kärnklyvning.  I det slutligt använda bränslet finns det knappt 1% plutonium (Pu-239 m fl). 95% av bränslet består fortfarande av uran-238. Detta återstående uran och plutonium innehåller signifikanta mängder energi som skulle kunna återanvändas. Processen för återvinning av plutonium och uran kallas upparbetning. I Sverige har vi valt att inte upparbeta använt kärnbränsle för att tillverka nytt bränsle. Enligt den nuvarande svenska linjen skall allt använt kärnbränsle att placeras i ett djupförvar någonstans i Sverige, troligtvis i närheten av Oskarshamns eller Forsmarks kärnkraftverk.

Övriga 3% av det använda kärnbränslet utgörs främst av de klyvningsprodukter som gör bränslet starkt radioaktivt under kortare tid samt till viss del av tyngre atomkärnor som gör bränslet måttligt radioaktivt under en längre tid.Vissa länder upparbetar idag sitt använda kärnbränsle. Under upparbetningsprocessen avskiljs de högaktiva klyvningsprodukterna och de tyngre nukliderna från uran och plutonium som kan återvinnas. Man kan på detta vis krama ut ytterligare ett tiotal procent energi ur bränslet. Dagens upparbetning av kärnbränsle var egentligen inte ämnad för återvinning av kärnbränsle för de idag vanligt förekommande reaktortyperna: kokvattenreaktor och tryckvattenreaktor – s k lättvattenreaktorer. Upparbetning var ursprungligen tänkt att utnyttjas för framställning av bränsle till bl a brid-reaktorer. Men p g a lågt uranpris, följt av ökande kritik mot kärnkraft, stannade utvecklingen av dessa reaktorer av. Forskningen kring framtidens reaktortyper har dock accelererat under senare tid.

Vissa av de framtida reaktorkoncept som nu utreds kommer att kunna utnyttja bränslet 60 gånger mer effektivt än i dagens reaktorer. I all enkelhet bygger processen på att man föder fram klyvbart plutonium-239 ur icke klyvbart uran-238. För detta krävs att neutronerna i reaktorn är snabba. Man kan utnyttja naturligt uran (ej anrikat) som bränsle i en process med en enormt hög verkningsgrad. Med tanke på rådande klimatdebatt bör vi därför satsa rejält inom detta forskningsområde för att så snabbt som möjligt få fram dessa kärntekniska tingestar – de till synes mest hållbara av hållbara energialternativ.

I mellanlagret för använt kärnbränsle i Oskarshamn finns för tillfället drygt 4 500 ton kärnbränsle i två bassänger från de 35 år som kärnkraften varit en del av den svenska energiproduktionen. Detta använda bränsle är en förträfflig råvara för framtidens reaktor. Man skulle kunna driva framtida reaktorer i många hundra år på dessa 4 500 ton. Här ser vi en direkt fördel: Inga nya urangruvor behövs för bränslet till dessa reaktorer – vi har redan bränsle så det räcker i lager. Av denna anledning kanske det inte är så smart att bygga ett stort djupförvar för använt kärnbränsle. Slutförvaret måste ändå byggas p g a politiska beslut i syfte att legitimera kärnkraft som energikälla i Sverige.

  • Kärnkraft är redan idag ett hållbart energialternativ
  • Med framtidens reaktorer kan uran tillåtas att definieras som ett förnyelsebart/outsinligt bränsle.
  • Kärnkraften bär idag alla sina egna kostnader och lite till, och är det enda energislag som ansvarar för omhändertagandet av allt sitt restavfall.
  • I en svensk kärnkraftreaktor (1000 MWe) används 25 ton bränsle årligen. I bränslet bildas knappt 700 kg högaktivt avfall, resten kan återvinnas.
  • Ett stort kolkraftverk (1 000 MWe) bränner årligen upp 3 000 000 ton kol. Restavfallet blir 7 000 000 ton koldioxid, 200 000 ton svaveldioxid, 200 000 ton flygaska som innehåller stora mängder tungmetaller och radioaktiva nuklider samt mycket mer. Titta närmare på vissa följdproblem med askan här och här.

Förutom kärnklyvning forskas det idag mycket kring kärnfusion som en framtida källa till hållbar energiutvinning. Till skillnad mot klyvning av tyngre nuklider innebär fusion att lättare nuklider smälts samman under inverkan av högt tryck och hög temperatur. I övrigt frigörs energi på samma sätt som vid kärnklyvning genom att massa/bindningsenergi omvandlas till nyttig energi.

Read Full Post »

I DN.se/Politik 26/12-08 läser man att det kan finnas hopp om att Centerpartiet i framtiden skall kunna enas om en ny och modern syn på kärnkraft. Förr var bondepartiet hårdnackade motståndare pga en liten (men ändå) risk för radioaktivt nedfall på åkermark i samband med olyckor.

Under senare tid verkar Centerns syn på kärnkraft svängt, nu framstår Centern bara som högst ambivalent i frågan. Kan Centern rentav bli för kärnkraft om man låter tiden ha sin gång. Det är den så kallade Stureplanscentern som nu ger sken av nytändning inom partiet för ändrad energipolitik. Men har denna falang inom Centern legitimitet för sina frågor inom partiet, eller undergrävs deras trovärdighet av den något förlöjligande klassificering som dessa urbana och moderna bönder givit sig själva.

I slutet av artikeln ställer jag mig frågande till om Centern är ett parti som ser till Sverige och svenskarnas bästa. Det är Fredrick Federley som tvärtemot Stekarna anser att:

Centern bör lämna sitt nej till en utbyggnad av kärnkraften.

Jag tror att både basindustrin, elkonsumenterna och miljörörelsen behöver veta vad det är vi har att förvänta oss av en borgerlig regering efter 2010, och då är det oerhört viktigt att vara tydlig.

Den enda förhoppningen står till ordvalet: Utbyggnad. För avser FredFed enbart nej till utbyggnad så är det kanske inte helt uppåt väggarna. Vad detta kan betyda är att FredFed inte är fientligt inställd till ny kärnkraft – ja, så länge kärnkraftens totala kapacitet inte överstiger den nuvarande förstås. Håller man sig under en administrativ maximal produktionskapacitet skall det således vara ok med nyetablering, eller mer korrekt: ersättningskapacitet för uttjänta reaktorer?

Men om FredFed och Centern avser att reaktorerna skall drivas till dess att de tjänat ut efter 40 eller 60 år, och att vi först därefter tar oss en funderare, är vi riktigt illa ute. Detta förhållningssätt till svensk energipolitik är gravt destruktivt och i förlängningen extremt farligt för vårt land. Antag att de svenska reaktorerna stängs efter 40 års drift. Då kommer den första (tredje) reaktorn stängas redan 2012 – Oskarshamn 1. Övriga reaktorer stängs sedan i rask takt under en period om tolv år. Halva landets elproduktion försvinner. Detta sker under en period då Sverige dessutom lovat att gå i bräschen för globalt minskade koldioxidutsläpp. Med stängningen följer att Sveriges koldioxidutsläpp har potential att fördubblas jämfört med idag. Och var skall alla fler tåg och el-bilar ta sin energi ifrån?

Detta är en ekvation som inte går ihop!

Elektricitet och kraftvärme kommer med en ovan beskriven energipolitik att bli väldigt dyr, kanske rentav en lyxprodukt. Företag kommer att tvingas flytta utomlands. Massarbetslöshet och ökad fattigdom följer i nedläggningens spår. En avvägd gissning är att välfärdsstaten Sverige avvecklas lika snabbt som reaktorerna stängs.

Det är hög tid att inse faktum: För att Sverige skall klara av en framtida energiförsörjning – som inte bara ger möjlighet till allmän överlevnad utan även framgång, konkurrenskraft och gott industriklimat – krävs att vi redan idag stakar ut en blocköverskridande och sund energipolitik för alla de inblandade på spelplanen, dvs det svenska folket, företagen och samhället i övrigt.

Det är just en spelplan för framtidens energipolitik som FredFed menar måste presenteras av Alliansen inom den närmase framtiden. Frågan är bara vad den kommer att bestå av.

Read Full Post »

Året lider mot sitt slut

Utsiktsplatsen önskar därför alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Read Full Post »

Christer Sanne debatterar ämnet ekonomisk tillväxt på SvD Brännpunkt 20/12-08. Han menar att vi nu måste staka ut riktningen för en hållar ekonomi som också ser till våra barns behov.

Vad vi troligtvis behöver är ett helt nytt ekonomisk system. Dagens marknadsekonomi och kapitalism är inte speciellt väl fungerande sett i ett längre tidsperspektiv. Systemet bygger i all enkelhet på att varor och tjänster förädlas och byter händer vilket skapar vinst och tillväxt. För att systemet skall fungera krävs tillväxt. Då människor tappar förtroende för systemet kan det falla samman likt ett korthus pga att pengarna i det egentligen saknar substans. Pengarna i dagens system består till mer än 90% av lån, inget annat – pengarna finns egentligen inte. Man ser tydligt effekten av misstro i den pågående globala finansiella kollapsen. Hursomhelst, säg att den årliga tillväxten blir modesta 2% framöver, då kommer väl systemet att fungera? 2% ger bra utdelning på insatt PPM-kapital och bra pensioner i övrigt. Javisst!

Men är 2% tillväxt hållbart för vår planet? Ja, under en viss tid tid framöver är det så, men inte under längre tidsperioder. En konstant tillväxt under längre tidsperioder innebär inte att råvaruutnyttjandet mm är linjärt utan exponentiellt. Och denna typ av utveckling är definitivt inte hållbar.

Nedan presenteras tre diagram som visar vad 2% tillväxt innebär i reella tal. Först ser vi vad som händer under de närmaste 100 åren.

eko100Om 100 år har tillväxten medfört att vi har drygt 7 gånger större ekonomi jämfört med idag. Vissa klagar redan över riskerna med utfiskning och skogsskövling – jag undrar vad dessa personer kommer säga om 80 år (om de fortfarande lever förstås).

Om man ser till Kina, som har haft en ekonomisk tillväxt på drygt 10% de senaste åren, så inser man att ”det händer saker där borta”. I ett tidigare inlägg reagerade jag över De Gröna som menar att vi måste vända koldioxidutsläppen senast 2015 och att vi därför inte kan bygga fler kärnkraftverk för att de tar för lång tid att bygga (läs: mer vindkraft) . Då koldioxidutsläpp och ekonomisk välgång tyvärr har en stark koppling, se tidigare inlägg, så ser jag det omöjliga i att vända, det svåra i att stoppa och det besvärliga i att bromsa de skenande globala koldioxidutsläppen.

Om vi sedan ser ut över de närmaste 300 åren får vi följande diagram.

eko300Om 300 år har tillväxten medfört att vi har en 380 gånger större ekonomi och resursbehov jämfört med idag. Skall detta realiseras måste vi befolka en yta motsvarande tre Jupiter.

Om vi sedan ser ut över de närmaste 1000 åren får vi följande diagram.

eko1000Om 1000 år har tillväxten medfört att vi har skrattretande 400 miljoner gånger större ekonomi än idag. Skulle detta realiseras måste vi befolka en yta motsvarande 33 500 planeter av solens storlek.


Read Full Post »

HAX har återigen lagt upp en väldigt intressant film som väcker många frågor kring den alltmer infekterade klimatdebatten.

Några citat, fritt översatta:

Angående riktade anslag mot klimatforskning…

Om jag önskar genomföra en studie om ekorrarna i Sussex, efter 1990 (pga IPCC), så skulle jag självklart ansöka om medel på följande sätt: Studien syftar till att undersöka sambandet mellan ekorrarnas  insamling av föda och den globala uppvärmningen. För nämner jag inte global uppvärmning kanske jag inte beviljas forskningsanslag.

Apropå det att IPCC bortser från andra orsaker än koldioxid som drivkraft bakom den globala uppvärmningen…

Jag brukar förklara problemet genom följande analogi: Min bil fungerar inte speciellt bra.  Jag bortser därför från att undersöka motorn, som är jämförbar med solen. Jag bortser från att undersöka växellådan, som är jämförbar med vattenånga. Men jag väljer att undersöka en av hjulbultarna – så dålig är vetenskapen i klimatforskningen.

Read Full Post »

I dagens debattartikel i SvD:s Brännpunkt 18/12-08 ger miljöpartiets språkrör Peter Erikson m fl replik till Mark Lynas debattartikel i SvD 9/12-08 som bl a var kritisk mot oppositionens inaktuella syn på kärnkraft.

I dagens replik utnyttjas återigen tafflig argumentation om kärnkraften som en föråldrad energikälla, att den har betydande negativ inverkan på omgivningen, att uranbrytning är farligt, att det tar lång tid att planera för och bygga nya kraftverk, och att man av den anledningen bör undvika att bygga dem (sic!). Ytterligare hävdas att kärnkraften inte är ett alternativ för utvecklingsländer pga deras brist på kapital och kompetens. Slutligen avrättas Lynas för att han inte tänker som De Gröna:

Att klimathjälten Mark Lynas har gett upp inför utmaningen att skapa ett energisystem som motverkar klimatförändringar och som är realistiskt och hållbart är beklagligt.

De Grönas debattartikel innehåller överhuvudtaget ingen realistisk analys eller godtagbar argumentation avseende klimat- eller energipolitik. Artikeln är gravt irrationell och full av felaktigheter. Det är högst anmärkningsvärt att en av författarna är riksdagsman och språkrör för ett parti som profilerar sig som förkämpar för en bättre miljö.

Svammel mot Fakta

”Kärnkraft är inte ett hållbart energialternativ” Detta är en lögn. Idag lyfts kärnkraft fram på det internationella planet som en mycket viktig del för en framtida hållbar energiproduktion. I Sverige har tyvärr ordet ”hållbar” kidnappats av De Gröna och ersatts av ”förnyelsebar” – en klart medveten strategi i syfte att misskreditera kärnkraft. Följdfråga: Är förnyelsebar energi och hållbart energiutnyttjande liktydigt? Svaret är nej. Utvecklingen av kärnkraft är, sett till dess potential, ännu i sin linda. Det är därför viktigt att Svensk forskning ges goda förutsättningar för internationella samarbeten och informationsutbyte.

”De globala utsläppen måste börja minska före år 2015 för att undvika risken för en galopperande klimatförändring. Här ligger en av kärnkraftens största nackdelar. Inte ett nytt kärnkraftverk, som inte redan har börjat planeras, kan byggas i världen förrän tidigast 2020. Vindkraftverk kan byggas på några månader” Planeringen inför nyetablering av energiproduktion tar tid. Att bygga ett kärnkraftverk tar sedan runt 5 år. Att planera och ansöka om tillstånd för att bygga 2000 jättelika vindkraftverk (motsvarande en kärnkraftsreaktor) som sprids ut över många 100-tals kvadratkilometer orörd natur sker absolut inte på några få månader, se ”Ett mardrömsscenario: Mauds utbyggnad av vindkraft i Norrland”. Problematiken förknipad den svenska energipolitiken har under lång tid belysts av den svenska industrin. Nu agerar man med full kraft avseende opinionsbildning [1] [2] [3] i syfte att påverka politiker och informera allmänheten.

”Det pratas mycket om en renässans för kärnkraften. I västvärlden byggs i dag en enda reaktor – i Olkiluoto i Finland. Den är redan tre år försenad och kostnaderna har hittills dragit över med 60 procent” Just nu pågår byggandet av 36 reaktorer runtom i världen och ytterligare 81 reaktorer är i planeringsstadiet. Frankrikes och Storbritanniens ledare är positiva till en utbyggnad av kärnkraften och har ingått ett avtal om samarbete. Tysklands regeringschef vill modernisera sina 17 idag ”politiskt nedläggningshotade” reaktorer. I USA har man tänkt om avseende kärnkraften efter stigmat med TMI-olyckan och har nu omfattande planer på att uppföra ett mycket stort antal nya reaktorer. Finlands femte reaktor är den första reaktorn av sin typ som byggs, och löper helt naturligt en hög risk att drabbas av barnsjukdomar etc. TVO som beställde kraftverket gjorde så till ett fast pris om 3.2 miljarder Euro. Förseningar och kostnadsöverdrag beräknas till 3 år och 1.5 miljarder Euro (47% totalt – inte 60% hittills). Men det är leverantörerna Areva och Siemens som kan få stå för stora delar av fördyringen – inte finnarna. Och förövrigt planerar Finland för upphandling av sin fjärde (Reaktor #6) reaktor i Olkiluoto.

”Kärnkraften orsakar omfattande miljöproblem vid uranbrytning och skapar ett avfall som är ett av de farligaste material människan känner till” Nej, uranbrytning är inte mer miljöpåverkande än annan gruvbrytning. Vid guldbrytning lakas metallen ut med bl a cyanidföreningar och i fattigare länder med kvicksilver, att jämföra med helt vanlig svavelsyra för uran. Uran i sig är inte speciellt radioaktivt. Merparten av strålningen i berggrunden kommer i stor utstäckning från radium och radon, vilket det finns gott om i den svenska berggrunden. En urangruva syftar till att plocka bort uran ur marken vilket gör plasten mindre radioaktiv efter dess stängning och förslutning. Omhändertagandet av använt kärnbränsle är ett av de sista argumenten mot kärnkraft som De Gröna väljer att utnyttja idag. För Sveriges vidkommande har vi forskat kring slutförvaring av kärnbränsle i 30 år och har således en noggrant studerad metod som kan börja utnyttjas närsom. Nästa år lämnar SKB in ett förslag avseende förvarets lokalisering. Det skall bli spännande att se vilken möjlig ickefråga De Gröna kommer att snöa in på då de förstår att slutförvarsfrågan har blivit löst. I Eurajoki Finland, har man påbörjat byggandet av en forskningsanläggning och framtida slutförvar ”ONKALO” för använt kärnbränsle. Förvaret grundar sig på den svenska KBS-3-metoden och skall stå färdigt år 2020.

Och JA, det finns många farliga substanser i vår omvärld. Cigarettrök är en av dessa – ca 5,5 miljoner personer dör årligen av förbränningsgaserna från denna produkt. Hur många har egentligen dött av strålning från kärnbränsle? Man måste skilja på vad som är potentiellt farligt och vad som är reellt farligt och anpassa sig efter detta, vilket är ett av kärnkraftsindustrins adelsmärken.

Danmark har genom sin vindsatsning byggt upp en stor vindkraftsindustri som omsätter 65 miljarder danska kronor per år. En satsning på kärnkraft hindrar de facto möjligheterna att få igång ny företagsamhet och bygga framtidens storindustrier inom förnybar energiproduktion i andra europeiska länder” Då har Danmark lyckats finna en hållbar nisch att bedriva företagsamhet inom, vilket är alldeles utmärkt! Alla länder kan däremot inte tillverka vindkraftverk pga mördande konkurrens etc. Låt därför danskarna vara duktiga på sitt och vi på vårt. Det finns säkert ett och annat som vi är och kommer att bli ännu bättre på än dem. Den svenska stålindustrin omsätter årligen nära 100 miljarder kr. En procent av denna omsättningen utnyttjas för FoU, vilket borde garantera fortsatta konkurrensfördelar inom denna och även andra branscher framöver.

”Vår uppgift är inte bara att stoppa klimatförändringarna. Vi behöver också snabbt få fram ny energi för de miljarder fattiga i världen som idag inte har tillgång till ens en glödlampa eller ett kylskåp. Kärnkraft kan inte inom överskådlig tid bli ett alternativ för de fattigaste länderna eftersom de varken har kapitalet eller kompetensen att bygga och driva kärnkraftverk eller ta hand om avfallet” Nej just det, de har inte kylskåp mm och är därför inte i behov av energi i samma utsträckning som vi i väst. Här kanske det skulle vara lämpligt om vi hjälpte till med bistånd i syfte att bygga vindkraftverk, solpaneler eller annan mindre miljöbelastande energiproduktion. Eller varför inte ett kraftverk för biobränslen, om det finns tillgång till överflödig biomassa. I Sydafrika forskas det ordentligt kring ett nygammalt reaktorkoncept – kulbäddreaktorn. En av fördelarna med detta koncept är bl a att fler fattiga länder skall kunna ta del av kärnkraftens möjligheter och fördelar. Dessa reaktorer skall bli betydligt billigare, effektivare och ytterligare säkra jämfört med nuvarande teknologi. Denna form av energiproduktion kommer troligtvis inte de allra fattigaste länderna till gagn till en början, men man måste alltid börja någonstans. De Gröna ger sken av att alla fattiga inte mår bra då de inte har samma standard som vi. Jag tror nog att livet i väst med all ångest och krav på prestation är mer degraderande för själen jämfört med den lyckligt ovetande urinvånaren i Borneos djungler som inte ges samma möjlighet som vi att kylförvara sitt senaste byte. Detta är en låg människosyn ni förmedlar…aja baja ni De Gröna.

Ett argument som ibland utnyttjas av De Gröna, dock inte i denna artikel, är att kärnkraften skulle vara ett subventionerat energislag [ett exempel]. Detta påstående kan dock avfärdas som en ren förvanskning av fakta. Vad De Gröna egentligen avser är de eventuella kostnader som uppstår vid en svårare olycka i ett kärnkraftverk som är högre än de ersättningsnivåer kraftbolagen kan försäkra sig för. Om det krävs ytterligare ekonomiska insatser kommer staten till undsättning. Detta är den egentliga grunden i De Grönas argumentation om subventioner för kärnkraftsbranschen. Detta förhållande gäller generellt inom all företagsamhet mm i vårt samhälle. För skulle något dramatiskt inträffa, säg vid ett vattenkraftverk och som kräver stora hjälpinsatser, kommer vi (den svenska staten) bidra med hjälp genom skattsedeln. Det rör sig således inte om ekonomiska subventioner för att kärnkraften skall gå runt ekonomiskt eller subventioner för omhändertagandet av kärnkraftens restprodukter – men det är detta De Gröna vill få oss att tro.

Sett till subventioner så förhåller det sig faktiskt tvärt om. Den svenska kärnkraftsindustrin är den enda i världen som straffbeskattas. Detta sker genom den så kallade effektskatten. Ingen annan energiform än kärnkraft avkrävs denna skatt i Sverige. Effektskatten infördes på 70-talet för vattenkraft och kärnkraft. Syftet var då att finansiera omställningen från fossila bränslen i samband med oljekrisen. Skatten ansågs vara konkurrensmässigt hämmande och man beslutade därför om att ta bort den. Den slopades för vattenkraften. Men för kärnkraften finns den ännu kvar, och är idag mycket hög – en riktig mjölkko för staten. Enbart Ringhals betalar över 1.5 miljarder kronor extra till staten varje år (genom höjt elpris för oss konsumenter) enbart för att de har en viss effekt installerad i sina reaktorer. Skatten baseras på en kärnkraftreaktors maximala effekt. Den baseras inte på den elektriska effekten, utan på den termiska (värme) effekten – som är tre gånger så hög som den elektriska. Straffskatt betalas således även för de 66% av den totala energi som frigörs i härden, men som sedan kyls bort i havet. Effektskatten utgör ett fast belopp för varje reaktor, vilket innebär att skatten skall betalas oavsett om en reaktor är i drift eller ej. Effektskatten är faktiskt dyrare för kraftproducenten än själva kärnbränslet. Effektskatten är nästan lika stor som kostnaden för drift och underhåll av ett kärnkraftverk. Effektskatten utgör ca 25% av de totala kostnaderna på ett kärnkraftverk. Effektskatten är orättvis, men visar att kärnkraft – trots straffskatt – är en av de billigaste och mest hållbara energiformerna vi har.

Det är beklagligt att politiska beslut låg till grund för stängningen av Barsebäcks reaktorer 1999 och 2005. Den el som dessa reaktorer levererade kostade så lite som 15 öre/kWh att producera. Produktionen var billig, miljöneutral och säker – och detta lade man ned! Våra beslutsfattare brände upp 20-30 miljarder av de svenska skatteintäkterna, dina och mina pengar. Vi fick bl a kompensera ägarna till Barsebäck för utebliven vinst för verkets hela återstående tekniska livslängd. Dessutom minskade den installerade produktionskapaciteten i Sverige till rent farligt låga nivåer. Med nya reaktorer, som ännu inte är avbetalda, sker el-produktion till en dubbelt så hög kostnad jämfört med Barsebäck.

Med tanke på detta förhållande bör De Dröna ta sig en extra funderare på om kärnkraften verkligen är ett ”subventionerat energislag” eller inte.

Och så vidare…

Read Full Post »

…and unprecedented Norwegian decisions.

v39_s_1

v39_1_s_4

Read Full Post »

Older Posts »