Just är frågan om hur Sverigedemokraterna (SD) skall hållas utanför framtida regeringskoalitioner het (SvD, DN).
Ett förslag som framförts är att Miljöpartiet (MP) lockas över från vänsterblocket och att de borgerliga därmed når majoritet i riksdagen efter valet 2010.
Maria Wetterstrand menar dock att Reinfeldts invit mer skall ses som ett krav på blind och lojal uppbackning i händelse av hot mot landet. Inviten uppfattas av MP som unilateral där MP inte får möjlighet att påverka i ett framtida ringssamarbetet genom frånvaro av ministerposter. MP har gått på denna mina förr, då i koalition med Socialdemokraterna. MP satsar just nu hårt och har målsättningen inställd på att bli tredje största parti i riksdagen. Blinda av de hägrande möjligheterna i vänsterkoalitionen vill de inte böja sig för Reinfeldts upplevt tomma löften.
Men om MP är de miljöförespråkare de utger sig för att vara, vore det borgerliga blocket en mer naturlig politisk sammarbetspartner. MP:s skattepolitik är borgerlig. Deras miljöpolitik är tyvärr utopisk, och passar inte något block, och är därför i behov av reformering. Det går exempelvis inte att vara motståndare till kärnkraft och samtidigt vara lierad med Vänsterpartiet (V). V:s skattepolitik är inte förenlig med utveckling av hållbara och billiga energilösningar. Med mindre pengar i plånboken har vi inte råd att ta del av en utbyggd vindkraft och sedan betala för elen på annat sätt än genom inblandning av kraftiga subventioner.
Genom ett förändrat synsätt på olika produktionssätt för energi, som KVA presenterade i veckan, borde MP med större trovärdighet kunna argumentera för insatser som verkligen syftar till ökad miljömedvetenhet i Sverige och i världen. Men detta kräver att först kommer till insikt om att de inte är helt rätt ute, sedan ändrar sin miljöpolitiska inriktning och slutligen överger vänsterblockets omöjliga politik till förmån för en mer realistisk gruppolitik där MP:s krav och synpunkter kan få lov att blomma ut (på riktigt).
En väldigt lustig situation har uppstått i Sverige. Statsministern tänker avgå om ett parti som röstats fram av runt 500 000 svenskar i ett demokratiskt genomfört val, kommer in i riksdagen.
Detta låter ju inte speciellt demokratiskt, men speglar ändå det som är på väg att hända i landet. Den demokrati som bygger på åsikts- och yttrandefrihet är på väg att raseras och detta har sitt ursprung i att de 7 i riksdagen dragit in lilla Sverige i en situation som vi inte hanterar. När nu ett uppstickarparti dyker upp och vill rätta till de problem som ALLA mer eller mindre erkänner att dom finns, då ryggar etablissemanget och drar igång med lögner, påhopp och en svartmålning som vi sällan sett maken till. Det får mig att ställa frågan: Vad är det som de 7 och övriga makthavare vill dölja för skattebetalarna och vad är det man har döljt under så många år? Sanningen om de baksidor Sveriges okontrollerade invandringspolitik har medfört kanske!?
[…] Utsiktsplatsen och […]
En bättre strategi mot SD är att rycka undan mattan under fötterna på dem.
Vi-och-dom-fientligheten hos SD utgår från en vi-och-dom-känsla som skapas av segregationen. Och det går att bryta segregationen. Människor med helt olika bakgrund kan komma mycket närmare varann.
Segregationen bryts om man ändrar reglerna så varannan lägenhet får marknadshyra, slumpmässigt utspritt i varje hus. Folk med helt olika bakgrund och ekonomi blir då grannar vägg i vägg. Barnen växer upp tillsammans, och de vuxna möts på föräldramöten och i tvättstugan. Isoleringen mellan samhällsklasserna minskar dramatiskt.
Med det här systemet blir det lönsamt för hyresvärdarna att engagera sig och investera en hel del pengar för att göra varje bostadsområde så tryggt och lockande som möjligt. Ju mer attraktivt, desto högre hyra kan de ta ut i varannan lägenhet, de med marknadshyra. Det går inte snabbt, men allteftersom satsningarna gör områdena mer attraktiva blir det mer och mer kontakt över klassgränserna.
Läs gärna mer om den här idén i min blogg: kafpauzo.wordpress.com