Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘De Rödgröna’

Alliansen har sedan Kristdemokraternas omsvängning i det energipolitiska träsket en mer eller mindre enad hållning till kärnkraften: Den skall behållas, ersättas och eventuellt byggas ut.

Socialdemokraterna med Sahlin i spetsen förkunnar nu, bl a i SvD, att deras framtida energipolitik kommer att innebära en förtida avveckling av kärnkraften, eller så snart som möjlighet ges. Kärnkraften kommer således vara kvar för all framtid, missförstå mig rätt!

Det Sahlin & Co verkar inbilla sig är att hon och partiet fortfarande kan vinna enkla politiska pluspoäng på utspel mot kärnkraft. Det är hög tid för Mona att vakna; det är 2009 och vi är i början av en ekonomisk kris, vi står kanske inför miljöförändringar som kan komma att påverka oss och andra negativt i framtiden, vi har ett pensionsberg att bestiga framöver, vi står inför prövningar från norr, söder, öster och väster. Vi har helt enkelt inte råd med mer politiskt flum.

För att åskådliggöra vad Sahlin & Co:s egna väljare anser om kärnkraft följer här ett par diagram. Data har hämtats från en av de senaste opinionsundersökningarna. Först ut är väljare som är för fortsatt drift, och utbyggnad vid behov.

kk_jSocialdemokraterna är tredje största parti sett till andelen sympatisörer med kärnkraftsiver. Hela 42% är positiva till en framtida utbyggnad av kärnkraften. Denna stora grupp av socialdemokratiska kärnväljare lär gå över till Folkpartiet, Moderaterna eller Kristdemokraterna om Sahlins energipolitik kvarstår.

Det andra diagrammet visar väljare som är för fortsatt drift, men som inte vill att nya reaktorer byggs då de nuvarande tjänat ut.

kk_oRelativt få Moderater (28%) vill utnyttja reaktorerna till dess att de tjänat men inte bygga nytt. Runt 40% av Socialdemokraternas, Folkpartiets och Vänsterpartiets väljare är inne på samma linje. Det är väldigt intressant att se att de stora motståndarpartierna till kärnkraft, i synnerhet Miljöpartiet, har en majoritet (runt 60%) av väljare som stödjer denna linje, dvs att kärnkraften bör utnyttjas i ytterligare 20-35 år.

Och så slutligen fördelningen över väljare som är för förtida/politisk avveckling av kärnkraften.

kk_n1Även här ser man att Socialdemokraterna är ett parti vars väljare står närmare allianspartierna avseende andelen kärnkraftskritiska väljare. Sahlins utspel kan därför bara tolkas som en flirt mot väljarna inom de mer kärnkraftskritiska partierna – till vänster i diagrammet – dvs Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Troligtvis är det Centerns kärnväljare hon vill åt – efter Centerpartiets helomvändning i kärnkraftsfrågan – men hur många är de idag?

Men då andelen kritiska röster mot kärnkraft är relativt begränsad idag så blir Sahlins senaste utspel endast ett slag i luften. Det ser faktiskt ut som om Socialdemokraterna har mycket att förlora på energipolitiska utspel likt det senaste från Sahlin & Co. En stor del av deras väljarkår arbetar inom företag som är beroende av en trygg, billig och säker elförsörjning för framtida konkurrenskraft.

Just nu agerar Svenskt Näringsliv kraftfullt i syfte att påverka politiker och allmänhet om att Sverige nu står i ett energipolitiskt vägskäl och att en framtida sund energipolitik måste stakas ut. I denna kärnkraftspositiva kör ingår förutom industrisverige även många tunga fackförbund med starka band till socialdemokratin. Det kommer att bli intressant att följa Socialdemokraternas väljarstöd framöver, alternativt se hur deras energipolitik förändras efterhand som valet 2010 rycker allt närmare.

Read Full Post »

Under 2007/2008 beslutade EU om ett flertal ambitiösa åtgärder i syfte att minska unionens bidrag till de globala utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. De övergripande målsättningarna innebär följande:

  • Koldioxidutsläppen minskas med 20% fram till år 2020 (jmf 1990 års nivå).
  • 20% av energikonsumtionen år 2020 skall vara från förnyelsebara källor (8,5% idag).
  • Energieffektivisering med 20% fram till 2020.
  • 10% av drivmedlsanvändningen skall ske med förnyelsebara produkter.

EU kan komma att minska sina koldioxidutsläpp med upp till 30% om andra länder utanför EU antar utmaningen att minska sina koldioxidutsläpp. EU vill med detta visa sig duktig och peka ut den den rätta vägen framåt för andra länder. Den nyligen utbytta regeringen i USA kunde tidigare inte tänka sig att sänka sina utsläpp av växthusgaser om inte de fattigare länderna också gjorde så. Kina och Indien vägrar begränsa sina utsläpp så länge USA vägrar. Vi får se om man når någon enighet i Köpenhamn senare i år.

Men återigen till EU och Sverige.  EU:s målsättning att minska utsläppen skall nås med olika instrument. Handeln med utsläppsrätter är ett av dessa. Ett annat är att delar av minskningen läggs på de enskilda medlemsländerna att ansvara för – men där EU bestämmer nivån. Vissa länder får krav att minska sina utsläpp, andra länder tillåts öka sina utsläpp. Detta kanske kan uppfattas som högst ologiskt men är något som kopplar till ett lands ekonomiska status och tillgång till förnyelsebara bränslen mm.  Diagrammet nedan visar hur EU:s krav på de enskilda länderna ser ut.

eu1Mer bemedlade länder betalar mer än fattigare länder. EU:s krav på de enskilda länderna ger enligt diagrammet ovan en total sänkning av koldioxidutsläppen med 9%.

Sverige skall enligt ovan sänka sina koldioxidutsläpp med 17% fram till 2020. Om man jämför med EU:s generella mål ligger Sverige redan bra till.

  • Sedan 70-talet har vi minskat våra CO2-utsläpp med 40%.
  • Andelen förnyelsebar energi utgör redan 40% av energibehovet. Sverige har fått som krav att öka andelen förnyelsebara bränslen 49%.
  • 96% av elproduktionen är i stort sett koldioxidfri.

Då Sverige redan är en miljöväns våta dröm kan det tyckas underligt att vi skall avkrävas ytterligare omfattande åtgärder. Det finns nämligen ett grundläggande problem förknippat med detta, och det stavas kostnad. Kostnaden för att bygga bort koldioxidgenererande infrastruktur är exponentiellt tilltagande. Ju mindre man har kvar att ta bort, desto dyrare blir det. Enligt EU:s egna beräkningar är Sverige det land som kommer att få de största kostnaderna för efterlevnad av EU:s klimatmål – och detta drabbar oss som är föredömet för alla andra. Enligt EU:s beräkningar kommer Sveriges BNP minska med 0,8%  samt att 10 000 arbetstillfällen försvinner som en direkt följd av dessa åtgärder. Man säger att detta är ett lågt pris att betala. För gör man ingenting idag beräknas kostnaderna för de reaktiva åtgärder, som följer av möjliga framtida klimatförändringar, att uppgå till många procent av BNP. Vi är bäst och drabbas därför värst – snacka om kalla incitament för att ytterligare minska koldioxidutsläpp mm.

Sverige kan med rätta anses vara EU:s försökskanin avseende energiomställning. Kommer vi att klara av våra krav, kosta vad det kosta vill, eller går det åt pipan? Framtiden lär utvisa detta.

Om man istället leker med den naiva tanken att ”Sverige är bäst och övriga Europa borde göra som vi” och räknar lite på detta, så framkommer rätt intressanta data.

Sverige är ett av de mer välmående länderna i Europa. Vi har därtill mycket låga koldioxidutsläpp, klart jämförbara med öststatsländerna fast med västeuropeisk ekonomi, se även ”Svenskarna skyldiga till klimatproblemet?”.

eu2Om vi enligt ovan diagram beslutar att övriga EU-länder måste bli lika duktiga som vi – avseende koldioxidutsläpp från källor som inte regleras av utsläppsrättshandeln – och begränsar koldioxidutsläppen till straxt under 5 ton koldioxid per person och år får vi följande:

eu3Även här ser vi att de fattigare ländernas utveckling sponsras på bekostnad av de mer bemedlade. Det intressanta är att EU med detta beräkningsunderlag kommer att nå än större minskning av koldioxidutsläppen, drygt 17%. Tillsammans med de övriga åtgärderna når EU knappt 30% i minskade utsläpp. Och allt detta enligt den Svenska folkhemsmodellen. Och det bästa är att det inte kostar oss någonting. Men detta var ju som sagt bara en utopisk och naiv tankemanöver.

Åter till den bistra verkligheten. Det blir som sagt mest kostsamt för oss i Sverige, men detta kanske är något man kan leva med. Men som lök på laxen bedriver våra politiska partier en fullständigt ogenomtänkt intern tävlan om att gå längre än EU:s utsläppskrav – mycket längre. Alliansen vill att vi skall minska koldioxidutsläppen med hela 30%, eller 38% om man tillåts räkna in svenska åtgärder i utomeuropeiska länder. De Rödgröna kontrar med en minskning om 40% – FYRTIO PROCENT – och detta enbart inom landet. Det är helt och klart uppenbart att de inte har räknat på vad detta kommer att innebära för Sverige.

En bra liknelse av åtgärder och framtida kostnaden är att jämföra dessa med sporten 100 m slätt. Om man likt Sverige är vältrimmad och springer på 10,5 sek är det rätt svårt, och kostsamt, att sänka denna tid med 17% till 8,72 sek. Att kräva en sänkning om 40% är direkt absurt. Jämför detta med Nederländerna som idag springer på 16 blankt. För dem är en sänkning i enlighet med EU-kravet om 16% inte speciellt ouppnåeligt då de bara skall ner till 13,44 sek, vilket i sammanhanget får anses vara fullt realistiskt.

Nu kanske de absoluta nivåerna i det idrottsrelaterade exemplet ovan inte är helt korrekta. Vi kanske har en stor potential att ytterligare minska våra koldioxidutsläpp. Men till slut når vi en gräns då vi inte kommer längre. Det är därför viktigt att våra politiker agerar på ett nyktert sätt avseende energipolitiska åtgärder. Låt oss därför följa EU:s utsläppspolitik fram till 2020 och sedan utvärdera insatserna. Ser man att ytterligare insatser behövs efterhand bör man, istället för att satsa pengarna inom landet, satsa dem i länder där man får långt mycket bättre utväxling avseende minskade koldioxidutsläpp.

Och så åter till ett mer globalt perspektiv – jag kan knappt bärga mig. Hur ställer sig EU:s insatser om minskade utsläpp i jämförelse med…säg Kinas utveckling? EU:s minskade utsläpp under den kommande 11-års perioden motsvarar det Kina ökar sina utsläpp med under drygt två år. Utöver Kina har vi även Indien m fl på frammarsch. Då koldioxidutsläpp är ett fenomen med global verkan borde det vara lag på att EU agerar mer på det globala planet avseende utsläppsprevention.

Mer om detta: SvD

Read Full Post »

I dagens debattartikel i SvD:s Brännpunkt 9/12-08 ger den brittiske klimat- och miljödebattören Mark Lynas sig på sveriges tre oppositionspartier, de Rödgröna. Han menar att det nu är hög tid att de vaknar upp ur 70-talsdimman och börja inse allvaret av de klimathot vi kan få möjlighet att syna i vitögat i framtiden.

Många intressanta kommentarer till artikeln indikerar hur det totalt kokar över för vissa så snart de hör ordet kärnkraft. Hjärnsmälta är ordet. Liksom alltid annars är okända och svårbegripliga ämnesområden ofta grogrund för skepticism och rädsla.

Ett fåtal yttre autonoma miljöer menar på fullt allvar att kärnkraften kan avvecklas till förmån för förnyelsebara alternativ såsom biobränslen och vindkraft. Kärnkraften är dock här för att stanna, utforskas och byggas ut. Detta är den bästa medicinen för ett säkrande av våra barns möjlighet att få leva ett någorlunda drägligt liv i framtiden.

Det är dags att inse att vår erfarenhet av 12 700 reaktorår i 32 länder – med bara två allvarliga olyckor, varav endast en med dödlig utgång och då för ett begränsat fåtal – talar ett tydligt språk. Genom utveckling av nya reaktorkoncept skulle vi i Sverige kunna utnyttja det redan använda kärnbränslet i många hundra år till, minimera det långlivade avfallet och säkerställa vårt lands konkurrenskraft.  Detta tycks andra länder redan förstått och mobiliserar därefter, medan det i landet lagom pågår en långsam förändring av det politiska klimatet. Industrin har redan insett vikten av detta och lobbar rejält i syfte att påverka våra politiker samt informera allmänheten [1] [2] [3].

Read Full Post »