Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘EU:s utsläppsmål’

Under 2007/2008 beslutade EU om ett flertal ambitiösa åtgärder i syfte att minska unionens bidrag till de globala utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. De övergripande målsättningarna innebär följande:

  • Koldioxidutsläppen minskas med 20% fram till år 2020 (jmf 1990 års nivå).
  • 20% av energikonsumtionen år 2020 skall vara från förnyelsebara källor (8,5% idag).
  • Energieffektivisering med 20% fram till 2020.
  • 10% av drivmedlsanvändningen skall ske med förnyelsebara produkter.

EU kan komma att minska sina koldioxidutsläpp med upp till 30% om andra länder utanför EU antar utmaningen att minska sina koldioxidutsläpp. EU vill med detta visa sig duktig och peka ut den den rätta vägen framåt för andra länder. Den nyligen utbytta regeringen i USA kunde tidigare inte tänka sig att sänka sina utsläpp av växthusgaser om inte de fattigare länderna också gjorde så. Kina och Indien vägrar begränsa sina utsläpp så länge USA vägrar. Vi får se om man når någon enighet i Köpenhamn senare i år.

Men återigen till EU och Sverige.  EU:s målsättning att minska utsläppen skall nås med olika instrument. Handeln med utsläppsrätter är ett av dessa. Ett annat är att delar av minskningen läggs på de enskilda medlemsländerna att ansvara för – men där EU bestämmer nivån. Vissa länder får krav att minska sina utsläpp, andra länder tillåts öka sina utsläpp. Detta kanske kan uppfattas som högst ologiskt men är något som kopplar till ett lands ekonomiska status och tillgång till förnyelsebara bränslen mm.  Diagrammet nedan visar hur EU:s krav på de enskilda länderna ser ut.

eu1Mer bemedlade länder betalar mer än fattigare länder. EU:s krav på de enskilda länderna ger enligt diagrammet ovan en total sänkning av koldioxidutsläppen med 9%.

Sverige skall enligt ovan sänka sina koldioxidutsläpp med 17% fram till 2020. Om man jämför med EU:s generella mål ligger Sverige redan bra till.

  • Sedan 70-talet har vi minskat våra CO2-utsläpp med 40%.
  • Andelen förnyelsebar energi utgör redan 40% av energibehovet. Sverige har fått som krav att öka andelen förnyelsebara bränslen 49%.
  • 96% av elproduktionen är i stort sett koldioxidfri.

Då Sverige redan är en miljöväns våta dröm kan det tyckas underligt att vi skall avkrävas ytterligare omfattande åtgärder. Det finns nämligen ett grundläggande problem förknippat med detta, och det stavas kostnad. Kostnaden för att bygga bort koldioxidgenererande infrastruktur är exponentiellt tilltagande. Ju mindre man har kvar att ta bort, desto dyrare blir det. Enligt EU:s egna beräkningar är Sverige det land som kommer att få de största kostnaderna för efterlevnad av EU:s klimatmål – och detta drabbar oss som är föredömet för alla andra. Enligt EU:s beräkningar kommer Sveriges BNP minska med 0,8%  samt att 10 000 arbetstillfällen försvinner som en direkt följd av dessa åtgärder. Man säger att detta är ett lågt pris att betala. För gör man ingenting idag beräknas kostnaderna för de reaktiva åtgärder, som följer av möjliga framtida klimatförändringar, att uppgå till många procent av BNP. Vi är bäst och drabbas därför värst – snacka om kalla incitament för att ytterligare minska koldioxidutsläpp mm.

Sverige kan med rätta anses vara EU:s försökskanin avseende energiomställning. Kommer vi att klara av våra krav, kosta vad det kosta vill, eller går det åt pipan? Framtiden lär utvisa detta.

Om man istället leker med den naiva tanken att ”Sverige är bäst och övriga Europa borde göra som vi” och räknar lite på detta, så framkommer rätt intressanta data.

Sverige är ett av de mer välmående länderna i Europa. Vi har därtill mycket låga koldioxidutsläpp, klart jämförbara med öststatsländerna fast med västeuropeisk ekonomi, se även ”Svenskarna skyldiga till klimatproblemet?”.

eu2Om vi enligt ovan diagram beslutar att övriga EU-länder måste bli lika duktiga som vi – avseende koldioxidutsläpp från källor som inte regleras av utsläppsrättshandeln – och begränsar koldioxidutsläppen till straxt under 5 ton koldioxid per person och år får vi följande:

eu3Även här ser vi att de fattigare ländernas utveckling sponsras på bekostnad av de mer bemedlade. Det intressanta är att EU med detta beräkningsunderlag kommer att nå än större minskning av koldioxidutsläppen, drygt 17%. Tillsammans med de övriga åtgärderna når EU knappt 30% i minskade utsläpp. Och allt detta enligt den Svenska folkhemsmodellen. Och det bästa är att det inte kostar oss någonting. Men detta var ju som sagt bara en utopisk och naiv tankemanöver.

Åter till den bistra verkligheten. Det blir som sagt mest kostsamt för oss i Sverige, men detta kanske är något man kan leva med. Men som lök på laxen bedriver våra politiska partier en fullständigt ogenomtänkt intern tävlan om att gå längre än EU:s utsläppskrav – mycket längre. Alliansen vill att vi skall minska koldioxidutsläppen med hela 30%, eller 38% om man tillåts räkna in svenska åtgärder i utomeuropeiska länder. De Rödgröna kontrar med en minskning om 40% – FYRTIO PROCENT – och detta enbart inom landet. Det är helt och klart uppenbart att de inte har räknat på vad detta kommer att innebära för Sverige.

En bra liknelse av åtgärder och framtida kostnaden är att jämföra dessa med sporten 100 m slätt. Om man likt Sverige är vältrimmad och springer på 10,5 sek är det rätt svårt, och kostsamt, att sänka denna tid med 17% till 8,72 sek. Att kräva en sänkning om 40% är direkt absurt. Jämför detta med Nederländerna som idag springer på 16 blankt. För dem är en sänkning i enlighet med EU-kravet om 16% inte speciellt ouppnåeligt då de bara skall ner till 13,44 sek, vilket i sammanhanget får anses vara fullt realistiskt.

Nu kanske de absoluta nivåerna i det idrottsrelaterade exemplet ovan inte är helt korrekta. Vi kanske har en stor potential att ytterligare minska våra koldioxidutsläpp. Men till slut når vi en gräns då vi inte kommer längre. Det är därför viktigt att våra politiker agerar på ett nyktert sätt avseende energipolitiska åtgärder. Låt oss därför följa EU:s utsläppspolitik fram till 2020 och sedan utvärdera insatserna. Ser man att ytterligare insatser behövs efterhand bör man, istället för att satsa pengarna inom landet, satsa dem i länder där man får långt mycket bättre utväxling avseende minskade koldioxidutsläpp.

Och så åter till ett mer globalt perspektiv – jag kan knappt bärga mig. Hur ställer sig EU:s insatser om minskade utsläpp i jämförelse med…säg Kinas utveckling? EU:s minskade utsläpp under den kommande 11-års perioden motsvarar det Kina ökar sina utsläpp med under drygt två år. Utöver Kina har vi även Indien m fl på frammarsch. Då koldioxidutsläpp är ett fenomen med global verkan borde det vara lag på att EU agerar mer på det globala planet avseende utsläppsprevention.

Mer om detta: SvD

Annonser

Read Full Post »