Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kärnkraft’

Idag gör E24 en god sammanfattning av det underliga i den Nordiska elmarknaden samt avregleringen av den svenska dito och hur detta medfört att elpriset stigit till rekordnivåer på bara några få år. De tidigare så avskräckande höga kontinentala elpriserna är idag lägre än de svenska. Svensk vattenkraft säljs ut under sommaren för möjlighet till ytterligare profit även under normal lågsäsong, varpå vattenbrist kan åberopas under effektmässig högsäsong. Problemet bör inte skyllas på kraftbolagen då möjligheten till den pågående förmögenhetsöverföringen skapats på politisk väg. Och säg den som inte väljer att utnyttja möjligheterna med ”systemfelet”. Konsumenten uppfattar dock elbolagens agerande som förnedrande, obehagligt och dyrt.

Kraftbolagens strategi är lätt att följa – häng med!

Den energimängd som lagras i vattenmagasinen i Norrland är normalt upp till 15 % (5 TWh) lägre idag jämfört med genomsnittet under perioden 1950-2008, se bild 1.Bild 1. Fyllnadsgrad i vattenmagasin under de senaste två åren. Nollvärde = medelvärde för perioden 1950-2008.

För att bibehålla denna negativa marginal säljs ”överskott” utomlands om så krävs. Ett tydligt exempel på vattenkraftens väg söderut under sommarhalvåret ses i maj 2010 efter en sällan skådad snösmältning i Norrland. Tillrinningen tangerade 9 TWh under en vecka, vilket får anses vara unikt, se bild 2. För att sätta detta i perspektiv produceras ca 65 TWh el genom vattenkraft under ett normalår.

Bild 2. Tillrinning i vattenmagasinen.

Den enorma kaskad av smältvatten kom att fylla magasinen så att energilagren hoppade upp från den nya lägre normalnivån till en betydligt högre nivå (från -4 TWh till +2,5 TWh), se bild 1 igen. Åtgärden som följde var att dammarna öppnade till fördel för konsumenter i Norge och norra Europa – vi hade trots allt ”lånat” rejält med vattenkraft av norrmännen föregående vinter. Vattenkraften kördes under sommaren på en onormalt hög nivå. Dock gick man inte under nivån -15 % mot normalnivån vid något tillfälle.

Men!

Välkänt var att flertalet reaktorers revisionsperioder var inplanerade till hösten/senhösten 2010, bland annat som följd av problemen med försenade projekt under tidigare år, se översta rutan i bild 3.

Bild 3. Revisionsperioder från 2010 till 2013 för svenska och finska reaktorer.

Under den normala revisionsperioden från april/maj till augusti/september ses att endast två av nio reaktorer underhölls 2010 (Ringhals 2 hade ingen revision). Övriga reaktorer genomgick revisionsavställning under det sista kvartalet. Först 2012 är den normala revisionsperioden för samtliga reaktorer återupprättad i Sverige. Intressant är att jämföra planeringen för, och längden av, de svenska och finska revisionerna. Vart fjärde år planeras för längre stopp och mer omfattande service vid de finska reaktorerna. De finska ”långstoppen” är ofta kortare än en normal svensk revisionsavställning.

Trots kunskap om kärnkraftverkens sena revisionsavställningar 2010 är det ofattbart att nivån i kraftdammarna överhuvudtaget tilläts sänkas till de lägre nivåerna under sommaren. Resultatet av denna planering lät sig inte vänta. Vinterns tidiga ankomst i kombination med pågående revisionsavställningar medförde att vattennivåerna i dammarna sjönk till nära 30 procentenheter under det normala, se bild 4. Att kärnkraften sedan december varit möjlig att köra nära maximalt effektuttag har räddat denna heltokiga planering från kraftbolagens sida.

Bild 4. Fyllnadsgrad i de svenska vattenmagasinen.

Idag planeras för den av EU subventionerade elkabeln ”NordBalt” mellan Sverige och Baltikum. Ett Baltikum som är nettoimportör av rysk el sedan stängningen av kärnkraftverket Ignalina 2009. Med denna kabel kan även dessa länder förses med nära koldioxidfri norsk och svensk el. Först om 10-15 år planeras ett nytt kärnkraftverk stå klart i Litauen, så fram till dess kommer strömmen troligtvis flöda mest i riktning mot Baltikum.

Bild 1, 2 och 4 hämtad från: www.svenskenergi.se (Kraftläget i Sverige)

Mer i media: SvD.

 

Annonser

Read Full Post »

Tvärtemot vad många tror och vill påskina byggs det just nu mycket kärnkraft i vår omvärld. Ökningstakten är dessutom kraftigt stigande. Energimyndighetens generaldirektör, tillika kärnkraftsskeptiker, Tomas Kåberger låter ofta informera ofta följande:

De senaste åren har det byggts väldigt lite kärnkraftsverk i världen. Det är första gången sedan 50-talet som ingen ny reaktor har startats på över två år. De projekt som pågår har i Europa blivit försenade och fördyrade.

Dessa uttalanden ger oss dock bara halva sanningen. Nedan ser ni läget inom kärnkraftsbranschen från 2004 fram till idag. Från slutet av 2007 fram till slutet av 2009 stämmer det att inga nya reaktorer togs i bruk. Detta är resultatet av en flera decennier lång trend av minskat intresse för ny kärnkraft. Denna negativa trend bröts definitivt i mitten av 00-talet. Nu när behovet av miljövänlig elproduktion är större än någonsin har byggandet tagit rejäl fart. Det kraftigt ökade reaktorbyggandet kompenserar även för de många reaktorer som kommer att tjäna ut under de kommande decennierna, däribland de svenska. Idag är över 100 reaktorer beställda och flera hundra planeras att byggas inom överskådlig tid.

Siffrorna över staplarna = antal reaktorer.

Men, kommer uranet räcka till som bränsle för alla dessa reaktorer? Mer om uran och framtidens reaktorer hittar ni här.

Mer om kärnkraft i media: DN, SvD, SVT

Read Full Post »

De pågående moderniseringsarbetena vid de svenska kärnkraftverken kommer medföra ökad säkerhet, ökad livsängd och ökad energiproduktion.

Idag har reaktorerna en installerad elektrisk effekt som uppgår till 9 200 MW. Under ett normalår producerar reaktorerna elektricitet motsvarande 65 TWh, vilket ger en tillgänglighet på 81%. En siffra som kan och kommer att höjas framöver. De finska reaktorerna har en tillgänglighet över 90%. Den största orsaken till att man inte kan nå 100% tillgänglighet är att reaktorerna årligen stängs av under flera veckor för underhåll och bränslebyte. Driftstörningar samt nedreglering pga vattenöverskott i Norrland bidrar till ytterligare sänkt tillgänglighet.

Den svenska vindkraften har en genomsnittlig tillgänglighet motsvarande ca 20% av den installerade effekten.

Då de 12 svenska reaktorerna togs i drift under 70- och 80-talet hade de en effekt på 9 570 MW. Under 80- och 90-talet uppgraderades många reaktorer och den elektriska effekten höjdes med 5-10%. När Barsebäck stängde sina reaktorer 1999 och 2005 minskade den installerade effekten med 1 230 MW.

Vad pågår vid kraftverken idag och händer under den närmaste framtiden?

  • Oskarshamn 3 uppgraderas just nu från 1 197 MW till 1 450 MW.
  • Oskarshamn 2 planerar att öka effekten från 620 MW till 840 MW
  • Ringhals 1 har ökat effekten från 840 MW till 855 MW.
  • Ringhals 3 har ökat effekten från 1 000 MW till 1 045 MW.
  • Ringhals 4 planerar att höja effekten från 935 MW till 1 165MW.
  • Forsmark 1 planerar att höja effekten från 980 MW till 1 100 MW.
  • Forsmark 2 planerar att höja effekten från 990 MW till 1 100 MW.
  • Forsmark 3 planerar att höja effekten från 1 190 MW till 1 350 MW.

Inom loppet av ett antal år höjs den installerade elektriska effekten från 9 200 MW till 10 300 MW. Som ett resultat av dessa effekthöjningar kommer de tio reaktorerna producera mer elektricitet än då Barsebäck 1 och 2 fortfarande var i drift.

I teorin kommer detta rädda Sverige från exempelvis 1 800 st vindkraftverk av den allra största modellen (á 3 MW), vilket i sin tur räddar 250-500 kvadratkilometer känslig natur från nedskräpning.

Alternativt…

Undviker vi import av elektricitet från kolkraftverk och sparar genom detta 3 000 000 ton kol årligen – som vid förbränning ger upphov till 7 000 000 ton koldioxid, 200 000 ton svaveldioxid och 200 000 ton flygaska.

Vi är fan bäst, och blir bara bättre med åren…

Medialänkar till mer om detta: SvD, DN

Read Full Post »

SvD Brännpunkt gör Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) slutreplik i ämnet ”Vindkraft är billigare än kärnkraft”. De replikerar ett inlägg från två ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien.

I sin argumentation till vindkraftens fördel utnyttjar SNF diverse bakgrundsdata, bl a Moodys uppskattning av hur mycket det kan komma att kosta att bygga ny kärnkraft i USA. SNF pekar även på att kostnaden för det finska reaktorbygget rimmar väl med Moodys uppskattningar.

En måttstock som normalt används för kärnkraft är 1850-3000 USD/kW. Befintliga kraftverk i Frankrike kostade 1000-1400 USD/kW att bygga – samma som i Sverige. Det är smått otroligt att det helt plötsligt kommer att vara 2,5-5 gånger så dyrt att bygga ett kärnkraftverk (5000-8000 USD/kW) i framtiden. Moodys rapport sticker ut från mängden pga att de räknar med skenande råvarupriser, något som borde drabba vindkraften än hårdare i framtiden!

För Finlands vidkommande så har de fortfarande beställt sin reaktor till ett fast pris. Det spelar därför mindre roll vad slutkostnaden blir. Det blir 3 GEUR som skall betalas. Det kan dock bli billigare. Detta på grund av att alla förseningar leder till att elförsäljningen inte kan påbörjas enligt plan. De inblandade stämmer varandra fram och åter för tillfället. En vis del av detta produktionsbortfall kan reaktorleverentören få betala ersättning för. Betänk även att den finska reaktorn är en prototyp och således ingen måttstock för vad ett kärnkraftverk i serieproduktion kostar – det finns andra mer beprövade reaktorer på marknaden idag.

Om man ändå väljer att räkna enligt Moodys, med höga 5 000-8 000 USD/kW, samtidigt som vindkraft – utan höjda råvarupris – bara kostar beskedliga 4 800 USD/kW att bygga blir ändå kärnkraften billigare. Ett vindkraftverk är nämligen designat för 20 år – ett kärnkraftverk för 60 år. Med enkla matematiska övningar kan säkert herrarna Axelsson och Karlsson räkna ut vad kostnaden i USD/kW blir över längre tidsperioder.

Det är för övrigt helt ointressant att räkna på hur mycket ett visst energislag kostar att bygga. Att jämföra de olika kraftkällorna med livscykelanalys är långt mycket bättre. För vad kostar t ex en likvärdig kapacitet vindkraft att serva jämfört med kärnkraft? Hur mycket koldioxid släpps ut per kWh och så vidare från gruvan till graven.

Hur man än vrider och vänder på siffrorna är kärnkraft långt mycket billigare samtidigt som det har mindre koldioxidutsläpp.

Kärnkraft och vindkraft är dessutom helt förbjudna att jämföra på detta lättvindiga sätt. Detta pga att kärnkraft bidrar med baskraft och vindkraft med trivselkraft då det blåser. Vindkraft är trevligt, men inget man kan bygga upp ett land kring.

Mauds satsning på vindkraft i Markbygden utanför Piteå kostar ca 7 500 USD/kW att bygga.

Då vindkraft, enligt SNF, är så billig borde man väl kunna slopa de statliga subventionerna för dess utbyggnad, eller hur? Och eftersom kärnkraften är så dyr, borde man kanske inte fundera på att ta bort straffskatten om 6 öre/kW (Sverige är det enda land i världen som ur konkurrenshänseende missgynnar kärnkraft genom straffbeskattning).

SNF är ute och cyklar igen.

Read Full Post »

Det är ofta mycket intressant att ta del den argumentation som kärnkraftmotståndare i tillsynes ren desperation häver ut sig idag. Det argument som oftast utnyttjas i den svenska sub-debatten är att vi inte skall utnyttja kärnkraft för att vi inte har någonstans att göra av bränslet. I veckans NyTeknik är det flera personer som återigen kritiserar SKB och deras forskning. En liten fråga om genomförda, eller återstående, analyser och beräkningar leder till helsidesuppslag i sveriges största tekniska tabloid. Detta kan inte tolkas aom annat än en sista dödsryckning inför beslutet om bygga ett slutförvar. För vad händer om det byggs? Jo, motståndet förlorar mycket av sin legitimitet och inkomstkälla. Och detta är rent livsfarligt…för dem. Omställning väntar, och det är aldrig roligt.

En annan notabel reflektion är att en tidning likt NyTeknik är kärnkraftsfientlig. Detta är högst intressant då dess läsare till stor del är positiva till denna kraftkälla. Tidningens förhållande till kärnkraft borde vara det omvända.

Tidningar och media är i allmännhet negativa till kärnkraft. Vissa tenderar till att på sin höjd vara avvaktande positiva. Ett lysande exempel på denna smyg-anti-nuklärism, och jakt på lättflyktig populism, finner man i detta inlägg. Här sätts rubriken till

A defense of nuclear power by a former anti-nuke activist

Är detta en nyhet? Att en tidigare (och förhoppningsvis ännu) kärnvapenmotståndare ser fördelarna med civil kärnkraft? Nej, det är ingen nyhet (tack till ML för tips).

Om jag tar mig friheten att skapa en liknande rubrik enligt samma snitt – men nu inom ett mer allmänt känt område. Hur skulle det se ut

A defense of ethanol fuels by a former alcoholic

Detta ter sig enbart larvigt. Eller hur? Men det är tyvärr på denna nivå som mycket av kärnkraftmotstånd och sensationsjournalistik förs idag.

Mer om kärnkraft: SvD, och DN

Read Full Post »

Idag är det exakt 30 år sedan olyckan i Three Mile Islands andra reaktor i Harrisburg inträffade. På grund av felaktigt handhavande kokade reaktorn torr varpå resteffekten i den avstängda reaktorn hettade upp bränslet så att delar av härden smälte.

Många vill använda olyckan som argument för att peka på kärnkraft som en dålig källa till energi, och inget som vi skall befatta oss med. Kärnkraften anses helt enkelt vara för farlig. Miljoner sägs kunna dö i samband med reaktorolyckor. Är det verkligen så?

En härdsmälta är en av de mer allvarliga konsekvenserna efter en olycka på ett kärnkraftverk. Om man ser till hur en härdsmälta påverkar själva reaktorn är det definitivt så – den blir obrukbar. Olyckor likt den i Harrisburg är naturligtvis inte bra då de ger kärnkraft ett oförtjänt dåligt rykte, orsakar kraftunderskott, masshysteri mm. Det är viktigt att ha insikt om att då olyckor likt den i Harrisburg kan inträffa (trots låg sannolikhet – det har hänt denna enda gång i en västerländsk reaktor) får konsekvenserna av händelsen inte lov att påverka omgivningen negativt. Och just detta är olyckan i Harrisburg ett mycket bra exempel på. Avsedda säkerhetsanordningar fungerade och i stort sett all aktivitet hölls kvar inne i reaktorinneslutningen. Ingen människa dog eller ens skadades av konsekvenserna av denna olycka. Många människor mådde säkert mindre bra – ingen tvekan om detta –  på grund av stess m m, men inte av strålning. Kärnkraften stigmatiserades. Sverige folkomröstade.

År 1991 avslutades uppröjningsarbetet i den skadade reaktorn. Systerreaktorn TMI-1 bidrar fortfarande med att leverera grön el till det amerikanska samhället. Bägge reaktorerna kommer att rivas i samband med att TMI-1 tjänat ut.

En av de många positiva aspekterna av olyckan är att den medfört att dagens kärnkraft är ytterligare mer säker tack vare förändrat synsätt på frågor om människa, teknik och organisation.

Mer i media: SvD, DN, Aftonbladet, NyTeknik

Read Full Post »

Mycket inom dagens energidebatt kretsar kring frågan om koldioxid. Man jämför ofta olika kraftslag mot varandra med koldioxidutsläpp som primär måttstock. Hur bra är vindkraft jämfört med vattenkraft, hur står sig kärnkraft mot kolkraft osv. Det är stort, kanske alltför stort, fokus på koldioxid. Varför? Är det på grund av att koldioxid är enkelt definierbar i sammanhanget? Eller är det enbart för koldioxidens egenskap som måttlig växthusgas, eller något annat?.

Man hör ofta talas om att att älvarna inte skall byggas ut, domedagsprofetior om att uranet håller på att ta slut eller att vi inte har någonstans att göra av kärnkraftens restprodukter. Inget av detta är vetenskapliga fakta utan enbart något som handlar om mänskliga känslor, okunnighet och/eller propaganda.

Koldioxid är en parameter som självklart bör beaktas. Men resten då? Hur mycket annat jox behövs för att producera energi? Ett vindkraftverk som bara står där och producerar till synes helt koldioxidfri energi måste väl ha skapats från någonting. Stål, kompositmaterial, koppar, neodym, plaster… ja, hur mycket sådant krävs egentligen för de olika formerna av energiproduktion? Hur mycket energi åtgår sedan vid förädling av de olika råvarorna. Är det verkligen så att uranet är den framtida bristvaran inom kärnkraften, eller är det betongråvarorna till reaktorbyggnaderna, eller stålet till rörsystemet, eller något helt annat.

Hur länge räcker råvaror som koppar, järn, tenn, zink m fl? Hur många solceller kan tillverkas innan den första nödvändiga råvaran tar slut, eller den andra? Hur många vindkraftverk kan tillverkas innan någon av dess råvaror är på upphällningen.

Hur stor råvarureserv finns egentligen för upprättandet av olika kraftslag samt hur stor energimängd är dessa råvaror kapabla att skapa? Används ett kilogram koppar mest effektivt inom vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, kolkraft eller i solceller?

Jag önskar svar på följande: Vilka är de två mest begränsande faktorerna/råvarorna för respektive energislag? Hur många kärnkraftverk kan vi bygga innan det blir brist på någon råvara (vilken/vilka), hur många kvadratmeter solpanel kan tillverkas och så vidare?

Om någon upplyst själ kan informera mig om detta skulle jag bli väldigt glad.

Relaterat: SvD, DN

Read Full Post »

Older Posts »