Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘koldioxid’

I en global manifestation på över 5 000 platser i 181 länder påminndes vi om vissa personers oro för den ständigt ökande koldioxidhalten i atmosfär och hav.

Just nu är koldixidhalten 385 ppm. I somras var den 390 ppm och kommer att vara ytterligare något högre nästa sommar.

Under manifestationen framfördes budskapet att ekosystemet, som vi ser det idag, inte klarar av en koldioxidhalt högre än 350 ppm i ett längre perspektiv. Koldioxidhalten är för hög och måste sänkas. Intressant är att koldioxidhalten år 1988, det år IPCC etablerades, var just 350 ppm, hmmm…

EU arbetar för att sänka sina utsläpp med 20% fram till 2020. Bra, eller hur. Man måste dock se detta i ett globalt perspektiv. I andra delar av världen, där man går från en mindre utvecklad levnadsstandard till en standard som mer liknar vår, ökar utsläppen mer än hastigheten av vår minskning. Enbart i Kina driftsätts 1-2 kolkraftverk varje vecka. EU:s kommande 11-åriga utsläppsminskningskampanj äts upp av Kina på bara två år. Frågan man kan ställa sig är huruvida ökningstakten avseende koldioxidutsläpp går att stabilisera, för att få till stånd en minskning av utsläppen ser i dagsläget ut att vara helt fruktlöst.

Mer om klimat och koldioxid: Climate4you, NewsMill, DN

Annonser

Read Full Post »

De pågående moderniseringsarbetena vid de svenska kärnkraftverken kommer medföra ökad säkerhet, ökad livsängd och ökad energiproduktion.

Idag har reaktorerna en installerad elektrisk effekt som uppgår till 9 200 MW. Under ett normalår producerar reaktorerna elektricitet motsvarande 65 TWh, vilket ger en tillgänglighet på 81%. En siffra som kan och kommer att höjas framöver. De finska reaktorerna har en tillgänglighet över 90%. Den största orsaken till att man inte kan nå 100% tillgänglighet är att reaktorerna årligen stängs av under flera veckor för underhåll och bränslebyte. Driftstörningar samt nedreglering pga vattenöverskott i Norrland bidrar till ytterligare sänkt tillgänglighet.

Den svenska vindkraften har en genomsnittlig tillgänglighet motsvarande ca 20% av den installerade effekten.

Då de 12 svenska reaktorerna togs i drift under 70- och 80-talet hade de en effekt på 9 570 MW. Under 80- och 90-talet uppgraderades många reaktorer och den elektriska effekten höjdes med 5-10%. När Barsebäck stängde sina reaktorer 1999 och 2005 minskade den installerade effekten med 1 230 MW.

Vad pågår vid kraftverken idag och händer under den närmaste framtiden?

  • Oskarshamn 3 uppgraderas just nu från 1 197 MW till 1 450 MW.
  • Oskarshamn 2 planerar att öka effekten från 620 MW till 840 MW
  • Ringhals 1 har ökat effekten från 840 MW till 855 MW.
  • Ringhals 3 har ökat effekten från 1 000 MW till 1 045 MW.
  • Ringhals 4 planerar att höja effekten från 935 MW till 1 165MW.
  • Forsmark 1 planerar att höja effekten från 980 MW till 1 100 MW.
  • Forsmark 2 planerar att höja effekten från 990 MW till 1 100 MW.
  • Forsmark 3 planerar att höja effekten från 1 190 MW till 1 350 MW.

Inom loppet av ett antal år höjs den installerade elektriska effekten från 9 200 MW till 10 300 MW. Som ett resultat av dessa effekthöjningar kommer de tio reaktorerna producera mer elektricitet än då Barsebäck 1 och 2 fortfarande var i drift.

I teorin kommer detta rädda Sverige från exempelvis 1 800 st vindkraftverk av den allra största modellen (á 3 MW), vilket i sin tur räddar 250-500 kvadratkilometer känslig natur från nedskräpning.

Alternativt…

Undviker vi import av elektricitet från kolkraftverk och sparar genom detta 3 000 000 ton kol årligen – som vid förbränning ger upphov till 7 000 000 ton koldioxid, 200 000 ton svaveldioxid och 200 000 ton flygaska.

Vi är fan bäst, och blir bara bättre med åren…

Medialänkar till mer om detta: SvD, DN

Read Full Post »

I SR:s P1 intervjuades miljöpartiets Bodil Ceballos om behovet av minskade koldioxidutsläpp i framtiden. Hon menade att vi måste minska koldioxidutsläppen med 80%. En utopi, med det är nu det finurliga i Bodils logik avslöjar sig. För på följdfrågan, om hur man skall nå denna minskning, svarar Bodil följande: ”Vi menar att 40% av minskningen skall ske inom EU och resterande 40% skall ske i länderna utanför EU”.

Euhm…jag säger och det?!?

KB

Read Full Post »

Under 2007/2008 beslutade EU om ett flertal ambitiösa åtgärder i syfte att minska unionens bidrag till de globala utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. De övergripande målsättningarna innebär följande:

  • Koldioxidutsläppen minskas med 20% fram till år 2020 (jmf 1990 års nivå).
  • 20% av energikonsumtionen år 2020 skall vara från förnyelsebara källor (8,5% idag).
  • Energieffektivisering med 20% fram till 2020.
  • 10% av drivmedlsanvändningen skall ske med förnyelsebara produkter.

EU kan komma att minska sina koldioxidutsläpp med upp till 30% om andra länder utanför EU antar utmaningen att minska sina koldioxidutsläpp. EU vill med detta visa sig duktig och peka ut den den rätta vägen framåt för andra länder. Den nyligen utbytta regeringen i USA kunde tidigare inte tänka sig att sänka sina utsläpp av växthusgaser om inte de fattigare länderna också gjorde så. Kina och Indien vägrar begränsa sina utsläpp så länge USA vägrar. Vi får se om man når någon enighet i Köpenhamn senare i år.

Men återigen till EU och Sverige.  EU:s målsättning att minska utsläppen skall nås med olika instrument. Handeln med utsläppsrätter är ett av dessa. Ett annat är att delar av minskningen läggs på de enskilda medlemsländerna att ansvara för – men där EU bestämmer nivån. Vissa länder får krav att minska sina utsläpp, andra länder tillåts öka sina utsläpp. Detta kanske kan uppfattas som högst ologiskt men är något som kopplar till ett lands ekonomiska status och tillgång till förnyelsebara bränslen mm.  Diagrammet nedan visar hur EU:s krav på de enskilda länderna ser ut.

eu1Mer bemedlade länder betalar mer än fattigare länder. EU:s krav på de enskilda länderna ger enligt diagrammet ovan en total sänkning av koldioxidutsläppen med 9%.

Sverige skall enligt ovan sänka sina koldioxidutsläpp med 17% fram till 2020. Om man jämför med EU:s generella mål ligger Sverige redan bra till.

  • Sedan 70-talet har vi minskat våra CO2-utsläpp med 40%.
  • Andelen förnyelsebar energi utgör redan 40% av energibehovet. Sverige har fått som krav att öka andelen förnyelsebara bränslen 49%.
  • 96% av elproduktionen är i stort sett koldioxidfri.

Då Sverige redan är en miljöväns våta dröm kan det tyckas underligt att vi skall avkrävas ytterligare omfattande åtgärder. Det finns nämligen ett grundläggande problem förknippat med detta, och det stavas kostnad. Kostnaden för att bygga bort koldioxidgenererande infrastruktur är exponentiellt tilltagande. Ju mindre man har kvar att ta bort, desto dyrare blir det. Enligt EU:s egna beräkningar är Sverige det land som kommer att få de största kostnaderna för efterlevnad av EU:s klimatmål – och detta drabbar oss som är föredömet för alla andra. Enligt EU:s beräkningar kommer Sveriges BNP minska med 0,8%  samt att 10 000 arbetstillfällen försvinner som en direkt följd av dessa åtgärder. Man säger att detta är ett lågt pris att betala. För gör man ingenting idag beräknas kostnaderna för de reaktiva åtgärder, som följer av möjliga framtida klimatförändringar, att uppgå till många procent av BNP. Vi är bäst och drabbas därför värst – snacka om kalla incitament för att ytterligare minska koldioxidutsläpp mm.

Sverige kan med rätta anses vara EU:s försökskanin avseende energiomställning. Kommer vi att klara av våra krav, kosta vad det kosta vill, eller går det åt pipan? Framtiden lär utvisa detta.

Om man istället leker med den naiva tanken att ”Sverige är bäst och övriga Europa borde göra som vi” och räknar lite på detta, så framkommer rätt intressanta data.

Sverige är ett av de mer välmående länderna i Europa. Vi har därtill mycket låga koldioxidutsläpp, klart jämförbara med öststatsländerna fast med västeuropeisk ekonomi, se även ”Svenskarna skyldiga till klimatproblemet?”.

eu2Om vi enligt ovan diagram beslutar att övriga EU-länder måste bli lika duktiga som vi – avseende koldioxidutsläpp från källor som inte regleras av utsläppsrättshandeln – och begränsar koldioxidutsläppen till straxt under 5 ton koldioxid per person och år får vi följande:

eu3Även här ser vi att de fattigare ländernas utveckling sponsras på bekostnad av de mer bemedlade. Det intressanta är att EU med detta beräkningsunderlag kommer att nå än större minskning av koldioxidutsläppen, drygt 17%. Tillsammans med de övriga åtgärderna når EU knappt 30% i minskade utsläpp. Och allt detta enligt den Svenska folkhemsmodellen. Och det bästa är att det inte kostar oss någonting. Men detta var ju som sagt bara en utopisk och naiv tankemanöver.

Åter till den bistra verkligheten. Det blir som sagt mest kostsamt för oss i Sverige, men detta kanske är något man kan leva med. Men som lök på laxen bedriver våra politiska partier en fullständigt ogenomtänkt intern tävlan om att gå längre än EU:s utsläppskrav – mycket längre. Alliansen vill att vi skall minska koldioxidutsläppen med hela 30%, eller 38% om man tillåts räkna in svenska åtgärder i utomeuropeiska länder. De Rödgröna kontrar med en minskning om 40% – FYRTIO PROCENT – och detta enbart inom landet. Det är helt och klart uppenbart att de inte har räknat på vad detta kommer att innebära för Sverige.

En bra liknelse av åtgärder och framtida kostnaden är att jämföra dessa med sporten 100 m slätt. Om man likt Sverige är vältrimmad och springer på 10,5 sek är det rätt svårt, och kostsamt, att sänka denna tid med 17% till 8,72 sek. Att kräva en sänkning om 40% är direkt absurt. Jämför detta med Nederländerna som idag springer på 16 blankt. För dem är en sänkning i enlighet med EU-kravet om 16% inte speciellt ouppnåeligt då de bara skall ner till 13,44 sek, vilket i sammanhanget får anses vara fullt realistiskt.

Nu kanske de absoluta nivåerna i det idrottsrelaterade exemplet ovan inte är helt korrekta. Vi kanske har en stor potential att ytterligare minska våra koldioxidutsläpp. Men till slut når vi en gräns då vi inte kommer längre. Det är därför viktigt att våra politiker agerar på ett nyktert sätt avseende energipolitiska åtgärder. Låt oss därför följa EU:s utsläppspolitik fram till 2020 och sedan utvärdera insatserna. Ser man att ytterligare insatser behövs efterhand bör man, istället för att satsa pengarna inom landet, satsa dem i länder där man får långt mycket bättre utväxling avseende minskade koldioxidutsläpp.

Och så åter till ett mer globalt perspektiv – jag kan knappt bärga mig. Hur ställer sig EU:s insatser om minskade utsläpp i jämförelse med…säg Kinas utveckling? EU:s minskade utsläpp under den kommande 11-års perioden motsvarar det Kina ökar sina utsläpp med under drygt två år. Utöver Kina har vi även Indien m fl på frammarsch. Då koldioxidutsläpp är ett fenomen med global verkan borde det vara lag på att EU agerar mer på det globala planet avseende utsläppsprevention.

Mer om detta: SvD

Read Full Post »

Inom EU skall nu våra kära glödlampor fasas ut mellan 2009 och 2012. Lampor med följande effekt förbjuds: 100 W under 2009, 75 W under 2010, 60 W under 2011 och 25/40 W under 2012. Initialt kommer lågenergilampor och halogenlampor att ersätta. Andra varianter av ljuskällor, bl a LED, kommer troligtvis bli mer vanliga i framtiden då tekniken nått mogen ålder. Detta upplysande EU-initiativ uppskattas årligen minska koldioxidutsläppen med 15 miljoner ton. Bra, eller hur!

Utöver detta har vår regering beslutat om ett förbud mot användning av grundämnet kvicksilver från 1 juni 2009. Inom industrin gäller förbudet från 2013, undantag kan dock medges. Tanken är dock att all kvicksilveranvändning skall vara helt borta på lite längre sikt. Ännu bättre, eller hur!

Och så några reflektioner om dessa vi-står-upp-för-miljön beslut. Utsiktsplatsen kommer som alltid, och så även här, att vända ut och in på viss argumentation.

I Sverige kommer utfasningen av glödlampor inte att påverka miljön i någon som helst positivt riktning.

Nästan all elproduktion i Sverige, eller 90%, sker som vi alla vet med vattenkraft och kärnkraft – de två former av kraftproduktion som har absolut lägst utsläpp av koldioxid per kilowattimme. I Europa, som till stor del hämtar sin energi ur kol, kan lågenergilampan dock bidra till både minskade koldioxid- och kvicksilverutsläpp, men inte här. Kvicksilverutsläpp från ett kolkraftverk på kontinenten kan tillåtas minska med mellan 30 och 70% tack vare energilampans lägre energiförbrukning – men då krävs att lampan inte går sönder, se nedan, och att den minskade elförbrukningen innebär att just ett (eller flera) kolkraftverk stängs – annars ger övergången till lågenergilampor ingen som helst positiv inverkan för miljön. Men då kolkraft är billigt kommer troligtvis något annat kraftslag att få stryka på foten. Och för att motverka detta scenario höjer säkert EU priset på utsläppsrätter, så att vi miljövänliga svenskar återigen drabbas av ytterligare fördyrad el från våra, nära koldioxidfria, kärnkraftverk och vattenkraftdammar – missförstå mig rätt!

I Sverige används glödlampor för inomhusbelysning främst under den mörka och kalla delen av året. Glödlampan bidrar då även med en hel del värme. I stort sett all den elektricitet som en glödlampa gör åt omvandlas till nyttig värme (i teorin 100% – då energi är något oförstörbart). Från en lampa på 100 W får du nästan 100 W värme som din värmepanna slipper förse huset med. Förbudet mot glödlampor är egentligen mer lämpligt att införa för södra Europas hushåll där lampor i större utsträckning utnyttjas enbart för ljuset skull, och där en ytterligare värmetillförsel ofta ses som ett otyg. Men som med allt annat kommer undantag att göras, vissa glödlampor blir fortsatt tillåtna i framtiden bl a lampor för din ugn och lampor för utomhusbruk – ställen som verkligen är i behov av glödlampans stora värmetillförsel – borde det inte vara tvärt om?

Vad som är mindre angenämt med lågenergilampor är att de innehåller upp till 5 mg kvicksilver. Kvicksilverinnehållet gör att lågenergilampor klassas som miljöfarligt avfall och därför måste lämnas in på en miljöstation då de tjänat ut. Inom EU uppskattar man att endast 20% av lågenergilamporna lämnas in på behörigt vis. Övriga 80% slängs i soporna och hamnar slutligen på soptippen där de krossas och bidrar till ökade kvicksilverutsläpp i naturen. I samband med övergången till lågenergilampor skall dock informationen till användaren bli bättre. Alla lampor måste återvinnas, annars faller EU:s beslut på sin egen orimlighet – i synnerhet för oss i Sverige.

Ytterligare en nackdel med lågenergilampor är att det tar 3 minuter innan de når sin maximala ljusstyrka. Lågenergilampan bör dessutom vara tänd i minst 15 minuter. En kortare användningstid kan minska lampans livslängd med upp till 85% och blir då likvärdig med en glödlampa – fast med ett betydligt högre inköpspris.

Det största, och kanske minst kända, problemet uppstår då en lampa går sönder (spricker) inomhus. Om detta inträffar kan du få en 5 mg kvicksilverkontamination i hemmet; gränsvärdet för luft i yrkesmiljö (8 timmars exponering) är 0,03 mg per kubikmeter. I hemmet bör gränsvärdet vara betydligt lägre än så. Om olyckan är framme då lampan är varm måste man lämna huset omedelbart och vädra rummet rejält – rummet kan behöva saneras, och det är dyrt. Om lampan går sönder när den är kall kan man torka upp kvicksilvret med en blöt trasa. Kvicksilver förångas lätt, och långvarig exponering kan leda till neurologiska skador.

Det svenska kvicksilverförbudet och införandet av lågenergilampor ser på papperet ut att vara något av det mest ologiska som drabbat Sverige. Skall lågenergilamporna också förbjudas efter 1 juni 2009? Be aware dear old Thermometer: You’re endangered! Nja, vi hade en rätt inkompetent ledning även på 90-talet som en dag och på fullt allvar ville förbjuda alla klorinnehållande föreningar – bordssalt var då på vippen att bli en smuggelvara. Jag tror nog att detta mer var resultatet av en oinsatt ministers felsägning i den stundtals heta debatten om klorerade kolväten och pappersblekning.

Andra bloggar om detta: Fritänk TEM

I gammelmedia: DN, DN och SvD

Read Full Post »

Christer Sanne debatterar ämnet ekonomisk tillväxt på SvD Brännpunkt 20/12-08. Han menar att vi nu måste staka ut riktningen för en hållar ekonomi som också ser till våra barns behov.

Vad vi troligtvis behöver är ett helt nytt ekonomisk system. Dagens marknadsekonomi och kapitalism är inte speciellt väl fungerande sett i ett längre tidsperspektiv. Systemet bygger i all enkelhet på att varor och tjänster förädlas och byter händer vilket skapar vinst och tillväxt. För att systemet skall fungera krävs tillväxt. Då människor tappar förtroende för systemet kan det falla samman likt ett korthus pga att pengarna i det egentligen saknar substans. Pengarna i dagens system består till mer än 90% av lån, inget annat – pengarna finns egentligen inte. Man ser tydligt effekten av misstro i den pågående globala finansiella kollapsen. Hursomhelst, säg att den årliga tillväxten blir modesta 2% framöver, då kommer väl systemet att fungera? 2% ger bra utdelning på insatt PPM-kapital och bra pensioner i övrigt. Javisst!

Men är 2% tillväxt hållbart för vår planet? Ja, under en viss tid tid framöver är det så, men inte under längre tidsperioder. En konstant tillväxt under längre tidsperioder innebär inte att råvaruutnyttjandet mm är linjärt utan exponentiellt. Och denna typ av utveckling är definitivt inte hållbar.

Nedan presenteras tre diagram som visar vad 2% tillväxt innebär i reella tal. Först ser vi vad som händer under de närmaste 100 åren.

eko100Om 100 år har tillväxten medfört att vi har drygt 7 gånger större ekonomi jämfört med idag. Vissa klagar redan över riskerna med utfiskning och skogsskövling – jag undrar vad dessa personer kommer säga om 80 år (om de fortfarande lever förstås).

Om man ser till Kina, som har haft en ekonomisk tillväxt på drygt 10% de senaste åren, så inser man att ”det händer saker där borta”. I ett tidigare inlägg reagerade jag över De Gröna som menar att vi måste vända koldioxidutsläppen senast 2015 och att vi därför inte kan bygga fler kärnkraftverk för att de tar för lång tid att bygga (läs: mer vindkraft) . Då koldioxidutsläpp och ekonomisk välgång tyvärr har en stark koppling, se tidigare inlägg, så ser jag det omöjliga i att vända, det svåra i att stoppa och det besvärliga i att bromsa de skenande globala koldioxidutsläppen.

Om vi sedan ser ut över de närmaste 300 åren får vi följande diagram.

eko300Om 300 år har tillväxten medfört att vi har en 380 gånger större ekonomi och resursbehov jämfört med idag. Skall detta realiseras måste vi befolka en yta motsvarande tre Jupiter.

Om vi sedan ser ut över de närmaste 1000 åren får vi följande diagram.

eko1000Om 1000 år har tillväxten medfört att vi har skrattretande 400 miljoner gånger större ekonomi än idag. Skulle detta realiseras måste vi befolka en yta motsvarande 33 500 planeter av solens storlek.


Read Full Post »

HAX har återigen lagt upp en väldigt intressant film som väcker många frågor kring den alltmer infekterade klimatdebatten.

Några citat, fritt översatta:

Angående riktade anslag mot klimatforskning…

Om jag önskar genomföra en studie om ekorrarna i Sussex, efter 1990 (pga IPCC), så skulle jag självklart ansöka om medel på följande sätt: Studien syftar till att undersöka sambandet mellan ekorrarnas  insamling av föda och den globala uppvärmningen. För nämner jag inte global uppvärmning kanske jag inte beviljas forskningsanslag.

Apropå det att IPCC bortser från andra orsaker än koldioxid som drivkraft bakom den globala uppvärmningen…

Jag brukar förklara problemet genom följande analogi: Min bil fungerar inte speciellt bra.  Jag bortser därför från att undersöka motorn, som är jämförbar med solen. Jag bortser från att undersöka växellådan, som är jämförbar med vattenånga. Men jag väljer att undersöka en av hjulbultarna – så dålig är vetenskapen i klimatforskningen.

Read Full Post »

Older Posts »