I dagens debattartikel i SvD:s Brännpunkt 18/12-08 ger miljöpartiets språkrör Peter Erikson m fl replik till Mark Lynas debattartikel i SvD 9/12-08 som bl a var kritisk mot oppositionens inaktuella syn på kärnkraft.
I dagens replik utnyttjas återigen tafflig argumentation om kärnkraften som en föråldrad energikälla, att den har betydande negativ inverkan på omgivningen, att uranbrytning är farligt, att det tar lång tid att planera för och bygga nya kraftverk, och att man av den anledningen bör undvika att bygga dem (sic!). Ytterligare hävdas att kärnkraften inte är ett alternativ för utvecklingsländer pga deras brist på kapital och kompetens. Slutligen avrättas Lynas för att han inte tänker som De Gröna:
Att klimathjälten Mark Lynas har gett upp inför utmaningen att skapa ett energisystem som motverkar klimatförändringar och som är realistiskt och hållbart är beklagligt.
De Grönas debattartikel innehåller överhuvudtaget ingen realistisk analys eller godtagbar argumentation avseende klimat- eller energipolitik. Artikeln är gravt irrationell och full av felaktigheter. Det är högst anmärkningsvärt att en av författarna är riksdagsman och språkrör för ett parti som profilerar sig som förkämpar för en bättre miljö.
Svammel mot Fakta
”Kärnkraft är inte ett hållbart energialternativ” Detta är en lögn. Idag lyfts kärnkraft fram på det internationella planet som en mycket viktig del för en framtida hållbar energiproduktion. I Sverige har tyvärr ordet ”hållbar” kidnappats av De Gröna och ersatts av ”förnyelsebar” – en klart medveten strategi i syfte att misskreditera kärnkraft. Följdfråga: Är förnyelsebar energi och hållbart energiutnyttjande liktydigt? Svaret är nej. Utvecklingen av kärnkraft är, sett till dess potential, ännu i sin linda. Det är därför viktigt att Svensk forskning ges goda förutsättningar för internationella samarbeten och informationsutbyte.
”De globala utsläppen måste börja minska före år 2015 för att undvika risken för en galopperande klimatförändring. Här ligger en av kärnkraftens största nackdelar. Inte ett nytt kärnkraftverk, som inte redan har börjat planeras, kan byggas i världen förrän tidigast 2020. Vindkraftverk kan byggas på några månader” Planeringen inför nyetablering av energiproduktion tar tid. Att bygga ett kärnkraftverk tar sedan runt 5 år. Att planera och ansöka om tillstånd för att bygga 2000 jättelika vindkraftverk (motsvarande en kärnkraftsreaktor) som sprids ut över många 100-tals kvadratkilometer orörd natur sker absolut inte på några få månader, se ”Ett mardrömsscenario: Mauds utbyggnad av vindkraft i Norrland”. Problematiken förknipad den svenska energipolitiken har under lång tid belysts av den svenska industrin. Nu agerar man med full kraft avseende opinionsbildning [1] [2] [3] i syfte att påverka politiker och informera allmänheten.
”Det pratas mycket om en renässans för kärnkraften. I västvärlden byggs i dag en enda reaktor – i Olkiluoto i Finland. Den är redan tre år försenad och kostnaderna har hittills dragit över med 60 procent” Just nu pågår byggandet av 36 reaktorer runtom i världen och ytterligare 81 reaktorer är i planeringsstadiet. Frankrikes och Storbritanniens ledare är positiva till en utbyggnad av kärnkraften och har ingått ett avtal om samarbete. Tysklands regeringschef vill modernisera sina 17 idag ”politiskt nedläggningshotade” reaktorer. I USA har man tänkt om avseende kärnkraften efter stigmat med TMI-olyckan och har nu omfattande planer på att uppföra ett mycket stort antal nya reaktorer. Finlands femte reaktor är den första reaktorn av sin typ som byggs, och löper helt naturligt en hög risk att drabbas av barnsjukdomar etc. TVO som beställde kraftverket gjorde så till ett fast pris om 3.2 miljarder Euro. Förseningar och kostnadsöverdrag beräknas till 3 år och 1.5 miljarder Euro (47% totalt – inte 60% hittills). Men det är leverantörerna Areva och Siemens som kan få stå för stora delar av fördyringen – inte finnarna. Och förövrigt planerar Finland för upphandling av sin fjärde (Reaktor #6) reaktor i Olkiluoto.
”Kärnkraften orsakar omfattande miljöproblem vid uranbrytning och skapar ett avfall som är ett av de farligaste material människan känner till” Nej, uranbrytning är inte mer miljöpåverkande än annan gruvbrytning. Vid guldbrytning lakas metallen ut med bl a cyanidföreningar och i fattigare länder med kvicksilver, att jämföra med helt vanlig svavelsyra för uran. Uran i sig är inte speciellt radioaktivt. Merparten av strålningen i berggrunden kommer i stor utstäckning från radium och radon, vilket det finns gott om i den svenska berggrunden. En urangruva syftar till att plocka bort uran ur marken vilket gör plasten mindre radioaktiv efter dess stängning och förslutning. Omhändertagandet av använt kärnbränsle är ett av de sista argumenten mot kärnkraft som De Gröna väljer att utnyttja idag. För Sveriges vidkommande har vi forskat kring slutförvaring av kärnbränsle i 30 år och har således en noggrant studerad metod som kan börja utnyttjas närsom. Nästa år lämnar SKB in ett förslag avseende förvarets lokalisering. Det skall bli spännande att se vilken möjlig ickefråga De Gröna kommer att snöa in på då de förstår att slutförvarsfrågan har blivit löst. I Eurajoki Finland, har man påbörjat byggandet av en forskningsanläggning och framtida slutförvar ”ONKALO” för använt kärnbränsle. Förvaret grundar sig på den svenska KBS-3-metoden och skall stå färdigt år 2020.
Och JA, det finns många farliga substanser i vår omvärld. Cigarettrök är en av dessa – ca 5,5 miljoner personer dör årligen av förbränningsgaserna från denna produkt. Hur många har egentligen dött av strålning från kärnbränsle? Man måste skilja på vad som är potentiellt farligt och vad som är reellt farligt och anpassa sig efter detta, vilket är ett av kärnkraftsindustrins adelsmärken.
”Danmark har genom sin vindsatsning byggt upp en stor vindkraftsindustri som omsätter 65 miljarder danska kronor per år. En satsning på kärnkraft hindrar de facto möjligheterna att få igång ny företagsamhet och bygga framtidens storindustrier inom förnybar energiproduktion i andra europeiska länder” Då har Danmark lyckats finna en hållbar nisch att bedriva företagsamhet inom, vilket är alldeles utmärkt! Alla länder kan däremot inte tillverka vindkraftverk pga mördande konkurrens etc. Låt därför danskarna vara duktiga på sitt och vi på vårt. Det finns säkert ett och annat som vi är och kommer att bli ännu bättre på än dem. Den svenska stålindustrin omsätter årligen nära 100 miljarder kr. En procent av denna omsättningen utnyttjas för FoU, vilket borde garantera fortsatta konkurrensfördelar inom denna och även andra branscher framöver.
”Vår uppgift är inte bara att stoppa klimatförändringarna. Vi behöver också snabbt få fram ny energi för de miljarder fattiga i världen som idag inte har tillgång till ens en glödlampa eller ett kylskåp. Kärnkraft kan inte inom överskådlig tid bli ett alternativ för de fattigaste länderna eftersom de varken har kapitalet eller kompetensen att bygga och driva kärnkraftverk eller ta hand om avfallet” Nej just det, de har inte kylskåp mm och är därför inte i behov av energi i samma utsträckning som vi i väst. Här kanske det skulle vara lämpligt om vi hjälpte till med bistånd i syfte att bygga vindkraftverk, solpaneler eller annan mindre miljöbelastande energiproduktion. Eller varför inte ett kraftverk för biobränslen, om det finns tillgång till överflödig biomassa. I Sydafrika forskas det ordentligt kring ett nygammalt reaktorkoncept – kulbäddreaktorn. En av fördelarna med detta koncept är bl a att fler fattiga länder skall kunna ta del av kärnkraftens möjligheter och fördelar. Dessa reaktorer skall bli betydligt billigare, effektivare och ytterligare säkra jämfört med nuvarande teknologi. Denna form av energiproduktion kommer troligtvis inte de allra fattigaste länderna till gagn till en början, men man måste alltid börja någonstans. De Gröna ger sken av att alla fattiga inte mår bra då de inte har samma standard som vi. Jag tror nog att livet i väst med all ångest och krav på prestation är mer degraderande för själen jämfört med den lyckligt ovetande urinvånaren i Borneos djungler som inte ges samma möjlighet som vi att kylförvara sitt senaste byte. Detta är en låg människosyn ni förmedlar…aja baja ni De Gröna.
Ett argument som ibland utnyttjas av De Gröna, dock inte i denna artikel, är att kärnkraften skulle vara ett subventionerat energislag [ett exempel]. Detta påstående kan dock avfärdas som en ren förvanskning av fakta. Vad De Gröna egentligen avser är de eventuella kostnader som uppstår vid en svårare olycka i ett kärnkraftverk som är högre än de ersättningsnivåer kraftbolagen kan försäkra sig för. Om det krävs ytterligare ekonomiska insatser kommer staten till undsättning. Detta är den egentliga grunden i De Grönas argumentation om subventioner för kärnkraftsbranschen. Detta förhållande gäller generellt inom all företagsamhet mm i vårt samhälle. För skulle något dramatiskt inträffa, säg vid ett vattenkraftverk och som kräver stora hjälpinsatser, kommer vi (den svenska staten) bidra med hjälp genom skattsedeln. Det rör sig således inte om ekonomiska subventioner för att kärnkraften skall gå runt ekonomiskt eller subventioner för omhändertagandet av kärnkraftens restprodukter – men det är detta De Gröna vill få oss att tro.
Sett till subventioner så förhåller det sig faktiskt tvärt om. Den svenska kärnkraftsindustrin är den enda i världen som straffbeskattas. Detta sker genom den så kallade effektskatten. Ingen annan energiform än kärnkraft avkrävs denna skatt i Sverige. Effektskatten infördes på 70-talet för vattenkraft och kärnkraft. Syftet var då att finansiera omställningen från fossila bränslen i samband med oljekrisen. Skatten ansågs vara konkurrensmässigt hämmande och man beslutade därför om att ta bort den. Den slopades för vattenkraften. Men för kärnkraften finns den ännu kvar, och är idag mycket hög – en riktig mjölkko för staten. Enbart Ringhals betalar över 1.5 miljarder kronor extra till staten varje år (genom höjt elpris för oss konsumenter) enbart för att de har en viss effekt installerad i sina reaktorer. Skatten baseras på en kärnkraftreaktors maximala effekt. Den baseras inte på den elektriska effekten, utan på den termiska (värme) effekten – som är tre gånger så hög som den elektriska. Straffskatt betalas således även för de 66% av den totala energi som frigörs i härden, men som sedan kyls bort i havet. Effektskatten utgör ett fast belopp för varje reaktor, vilket innebär att skatten skall betalas oavsett om en reaktor är i drift eller ej. Effektskatten är faktiskt dyrare för kraftproducenten än själva kärnbränslet. Effektskatten är nästan lika stor som kostnaden för drift och underhåll av ett kärnkraftverk. Effektskatten utgör ca 25% av de totala kostnaderna på ett kärnkraftverk. Effektskatten är orättvis, men visar att kärnkraft – trots straffskatt – är en av de billigaste och mest hållbara energiformerna vi har.
Det är beklagligt att politiska beslut låg till grund för stängningen av Barsebäcks reaktorer 1999 och 2005. Den el som dessa reaktorer levererade kostade så lite som 15 öre/kWh att producera. Produktionen var billig, miljöneutral och säker – och detta lade man ned! Våra beslutsfattare brände upp 20-30 miljarder av de svenska skatteintäkterna, dina och mina pengar. Vi fick bl a kompensera ägarna till Barsebäck för utebliven vinst för verkets hela återstående tekniska livslängd. Dessutom minskade den installerade produktionskapaciteten i Sverige till rent farligt låga nivåer. Med nya reaktorer, som ännu inte är avbetalda, sker el-produktion till en dubbelt så hög kostnad jämfört med Barsebäck.
Med tanke på detta förhållande bör De Dröna ta sig en extra funderare på om kärnkraften verkligen är ett ”subventionerat energislag” eller inte.
Och så vidare…
Utsiktsplatsen 