Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vattenkraft’

Idag gör E24 en god sammanfattning av det underliga i den Nordiska elmarknaden samt avregleringen av den svenska dito och hur detta medfört att elpriset stigit till rekordnivåer på bara några få år. De tidigare så avskräckande höga kontinentala elpriserna är idag lägre än de svenska. Svensk vattenkraft säljs ut under sommaren för möjlighet till ytterligare profit även under normal lågsäsong, varpå vattenbrist kan åberopas under effektmässig högsäsong. Problemet bör inte skyllas på kraftbolagen då möjligheten till den pågående förmögenhetsöverföringen skapats på politisk väg. Och säg den som inte väljer att utnyttja möjligheterna med ”systemfelet”. Konsumenten uppfattar dock elbolagens agerande som förnedrande, obehagligt och dyrt.

Kraftbolagens strategi är lätt att följa – häng med!

Den energimängd som lagras i vattenmagasinen i Norrland är normalt upp till 15 % (5 TWh) lägre idag jämfört med genomsnittet under perioden 1950-2008, se bild 1.Bild 1. Fyllnadsgrad i vattenmagasin under de senaste två åren. Nollvärde = medelvärde för perioden 1950-2008.

För att bibehålla denna negativa marginal säljs ”överskott” utomlands om så krävs. Ett tydligt exempel på vattenkraftens väg söderut under sommarhalvåret ses i maj 2010 efter en sällan skådad snösmältning i Norrland. Tillrinningen tangerade 9 TWh under en vecka, vilket får anses vara unikt, se bild 2. För att sätta detta i perspektiv produceras ca 65 TWh el genom vattenkraft under ett normalår.

Bild 2. Tillrinning i vattenmagasinen.

Den enorma kaskad av smältvatten kom att fylla magasinen så att energilagren hoppade upp från den nya lägre normalnivån till en betydligt högre nivå (från -4 TWh till +2,5 TWh), se bild 1 igen. Åtgärden som följde var att dammarna öppnade till fördel för konsumenter i Norge och norra Europa – vi hade trots allt ”lånat” rejält med vattenkraft av norrmännen föregående vinter. Vattenkraften kördes under sommaren på en onormalt hög nivå. Dock gick man inte under nivån -15 % mot normalnivån vid något tillfälle.

Men!

Välkänt var att flertalet reaktorers revisionsperioder var inplanerade till hösten/senhösten 2010, bland annat som följd av problemen med försenade projekt under tidigare år, se översta rutan i bild 3.

Bild 3. Revisionsperioder från 2010 till 2013 för svenska och finska reaktorer.

Under den normala revisionsperioden från april/maj till augusti/september ses att endast två av nio reaktorer underhölls 2010 (Ringhals 2 hade ingen revision). Övriga reaktorer genomgick revisionsavställning under det sista kvartalet. Först 2012 är den normala revisionsperioden för samtliga reaktorer återupprättad i Sverige. Intressant är att jämföra planeringen för, och längden av, de svenska och finska revisionerna. Vart fjärde år planeras för längre stopp och mer omfattande service vid de finska reaktorerna. De finska ”långstoppen” är ofta kortare än en normal svensk revisionsavställning.

Trots kunskap om kärnkraftverkens sena revisionsavställningar 2010 är det ofattbart att nivån i kraftdammarna överhuvudtaget tilläts sänkas till de lägre nivåerna under sommaren. Resultatet av denna planering lät sig inte vänta. Vinterns tidiga ankomst i kombination med pågående revisionsavställningar medförde att vattennivåerna i dammarna sjönk till nära 30 procentenheter under det normala, se bild 4. Att kärnkraften sedan december varit möjlig att köra nära maximalt effektuttag har räddat denna heltokiga planering från kraftbolagens sida.

Bild 4. Fyllnadsgrad i de svenska vattenmagasinen.

Idag planeras för den av EU subventionerade elkabeln ”NordBalt” mellan Sverige och Baltikum. Ett Baltikum som är nettoimportör av rysk el sedan stängningen av kärnkraftverket Ignalina 2009. Med denna kabel kan även dessa länder förses med nära koldioxidfri norsk och svensk el. Först om 10-15 år planeras ett nytt kärnkraftverk stå klart i Litauen, så fram till dess kommer strömmen troligtvis flöda mest i riktning mot Baltikum.

Bild 1, 2 och 4 hämtad från: www.svenskenergi.se (Kraftläget i Sverige)

Mer i media: SvD.

 

Annonser

Read Full Post »

Mycket inom dagens energidebatt kretsar kring frågan om koldioxid. Man jämför ofta olika kraftslag mot varandra med koldioxidutsläpp som primär måttstock. Hur bra är vindkraft jämfört med vattenkraft, hur står sig kärnkraft mot kolkraft osv. Det är stort, kanske alltför stort, fokus på koldioxid. Varför? Är det på grund av att koldioxid är enkelt definierbar i sammanhanget? Eller är det enbart för koldioxidens egenskap som måttlig växthusgas, eller något annat?.

Man hör ofta talas om att att älvarna inte skall byggas ut, domedagsprofetior om att uranet håller på att ta slut eller att vi inte har någonstans att göra av kärnkraftens restprodukter. Inget av detta är vetenskapliga fakta utan enbart något som handlar om mänskliga känslor, okunnighet och/eller propaganda.

Koldioxid är en parameter som självklart bör beaktas. Men resten då? Hur mycket annat jox behövs för att producera energi? Ett vindkraftverk som bara står där och producerar till synes helt koldioxidfri energi måste väl ha skapats från någonting. Stål, kompositmaterial, koppar, neodym, plaster… ja, hur mycket sådant krävs egentligen för de olika formerna av energiproduktion? Hur mycket energi åtgår sedan vid förädling av de olika råvarorna. Är det verkligen så att uranet är den framtida bristvaran inom kärnkraften, eller är det betongråvarorna till reaktorbyggnaderna, eller stålet till rörsystemet, eller något helt annat.

Hur länge räcker råvaror som koppar, järn, tenn, zink m fl? Hur många solceller kan tillverkas innan den första nödvändiga råvaran tar slut, eller den andra? Hur många vindkraftverk kan tillverkas innan någon av dess råvaror är på upphällningen.

Hur stor råvarureserv finns egentligen för upprättandet av olika kraftslag samt hur stor energimängd är dessa råvaror kapabla att skapa? Används ett kilogram koppar mest effektivt inom vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, kolkraft eller i solceller?

Jag önskar svar på följande: Vilka är de två mest begränsande faktorerna/råvarorna för respektive energislag? Hur många kärnkraftverk kan vi bygga innan det blir brist på någon råvara (vilken/vilka), hur många kvadratmeter solpanel kan tillverkas och så vidare?

Om någon upplyst själ kan informera mig om detta skulle jag bli väldigt glad.

Relaterat: SvD, DN

Read Full Post »