Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vindkraft’

En film om den synbara och hörbara sanningen om vinkraft.

Annonser

Read Full Post »

Mycket inom dagens energidebatt kretsar kring frågan om koldioxid. Man jämför ofta olika kraftslag mot varandra med koldioxidutsläpp som primär måttstock. Hur bra är vindkraft jämfört med vattenkraft, hur står sig kärnkraft mot kolkraft osv. Det är stort, kanske alltför stort, fokus på koldioxid. Varför? Är det på grund av att koldioxid är enkelt definierbar i sammanhanget? Eller är det enbart för koldioxidens egenskap som måttlig växthusgas, eller något annat?.

Man hör ofta talas om att att älvarna inte skall byggas ut, domedagsprofetior om att uranet håller på att ta slut eller att vi inte har någonstans att göra av kärnkraftens restprodukter. Inget av detta är vetenskapliga fakta utan enbart något som handlar om mänskliga känslor, okunnighet och/eller propaganda.

Koldioxid är en parameter som självklart bör beaktas. Men resten då? Hur mycket annat jox behövs för att producera energi? Ett vindkraftverk som bara står där och producerar till synes helt koldioxidfri energi måste väl ha skapats från någonting. Stål, kompositmaterial, koppar, neodym, plaster… ja, hur mycket sådant krävs egentligen för de olika formerna av energiproduktion? Hur mycket energi åtgår sedan vid förädling av de olika råvarorna. Är det verkligen så att uranet är den framtida bristvaran inom kärnkraften, eller är det betongråvarorna till reaktorbyggnaderna, eller stålet till rörsystemet, eller något helt annat.

Hur länge räcker råvaror som koppar, järn, tenn, zink m fl? Hur många solceller kan tillverkas innan den första nödvändiga råvaran tar slut, eller den andra? Hur många vindkraftverk kan tillverkas innan någon av dess råvaror är på upphällningen.

Hur stor råvarureserv finns egentligen för upprättandet av olika kraftslag samt hur stor energimängd är dessa råvaror kapabla att skapa? Används ett kilogram koppar mest effektivt inom vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, kolkraft eller i solceller?

Jag önskar svar på följande: Vilka är de två mest begränsande faktorerna/råvarorna för respektive energislag? Hur många kärnkraftverk kan vi bygga innan det blir brist på någon råvara (vilken/vilka), hur många kvadratmeter solpanel kan tillverkas och så vidare?

Om någon upplyst själ kan informera mig om detta skulle jag bli väldigt glad.

Relaterat: SvD, DN

Read Full Post »

I dagens debattartikel i SvD:s Brännpunkt 9/12-08 ger den brittiske klimat- och miljödebattören Mark Lynas sig på sveriges tre oppositionspartier, de Rödgröna. Han menar att det nu är hög tid att de vaknar upp ur 70-talsdimman och börja inse allvaret av de klimathot vi kan få möjlighet att syna i vitögat i framtiden.

Många intressanta kommentarer till artikeln indikerar hur det totalt kokar över för vissa så snart de hör ordet kärnkraft. Hjärnsmälta är ordet. Liksom alltid annars är okända och svårbegripliga ämnesområden ofta grogrund för skepticism och rädsla.

Ett fåtal yttre autonoma miljöer menar på fullt allvar att kärnkraften kan avvecklas till förmån för förnyelsebara alternativ såsom biobränslen och vindkraft. Kärnkraften är dock här för att stanna, utforskas och byggas ut. Detta är den bästa medicinen för ett säkrande av våra barns möjlighet att få leva ett någorlunda drägligt liv i framtiden.

Det är dags att inse att vår erfarenhet av 12 700 reaktorår i 32 länder – med bara två allvarliga olyckor, varav endast en med dödlig utgång och då för ett begränsat fåtal – talar ett tydligt språk. Genom utveckling av nya reaktorkoncept skulle vi i Sverige kunna utnyttja det redan använda kärnbränslet i många hundra år till, minimera det långlivade avfallet och säkerställa vårt lands konkurrenskraft.  Detta tycks andra länder redan förstått och mobiliserar därefter, medan det i landet lagom pågår en långsam förändring av det politiska klimatet. Industrin har redan insett vikten av detta och lobbar rejält i syfte att påverka våra politiker samt informera allmänheten [1] [2] [3].

Read Full Post »

Jag blir inte längre förvånad över Maud Olofssons och regeringens engagemang och satsning på vindkraft i norr. Den energipolitik som förts de senaste decennierna har för länge sedan förvandlats till en i alltför hög grad kvalificerad soppa av rövslickeri om folks känslor och påtvingade behov. I mångt och mycket handlar det om att säkerställa tillgången till väljare så att just det egna gänget tillåts regera landet i perioder om fyra år.  Kopplingen till vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt – för dig, mig eller vår natur – är i sammanhanget av underordnad betydelse.

Men varför denna så negativa inställning till vindkraft? Vindkraft är ju ett miljövänligt och förnyelsebart alternativ som framhålls vara en hållbar energikälla. Vad är då problemet?

Den vindkraftpark som nu lyfts fram ligger i Markbygden utanför Piteå. I planerna ingår uppförandet av ungefär 1100 vindkraftverk – man är snart färdiga med det första. Vart och ett av dessa kan bli upp till 200 m högt och ha en rotordiameter på 130 m. Varje mölla består av ett torn som väger minst 300 ton om det tillverkas i stål, en rotor om 50 ton och ett generatorhus om 70 ton. Dessa torn måste självklart förankras i marken, detta görs med ett rejält betongfundament som kräver flera hundra ton betong och tiotals ton armeringsjärn. För att koppla samman vindkraftverken med elnätet krävs många långa och dyra kopparkablar. Denna entreprenad om 1100 vindkraftverk kräver att stora arealer av vår orörda natur exploateras till förmån för vägar, transformatorstationer, betongfundament mm.

I vart och ett av vindkraftverken finns 0,5 kubikmeter miljöfarlig olja. I transformatorerna ca 1 kubikmeter. Vid en översiktlig sammanställning av de rent tekniska aspekterna inom projektet får vi en lista enligt följande:

  • Antal:                     1100 st
  • Landyta:             130 km2 (optimalt placerade – i verkligheten större)
  • Installerad effekt:  3500 MW
  • Nettoeffekt:           875 MW (n=25%)
  • Materialåtgång:      460 000 ton + 550 000 ton betongfundament
  • Kyl-/smörjolja       550 kbm
  • Kopparkabel:          Stora mängder
  • Kostnad:                 53 miljarder kronor
  • Livslängd:               drygt 20 år

Detta är en grov uppskattning för 1100 vindkraftverk. I regeringens planer på vindkraft ingår att öka antalet kraftverk från 900 till 6000. Anledningen är att leva upp till EU:s klimatmål om att 49% av all energianvändning (inte bara el) i landet skall komma från förnyelsebara källor (40% idag).

En viktig faktor, som ofta sammanblandas, är vindkraftens installerade effekt och dess energitillgänglighet. Ett landbaserat vindkraftverk ger, högt räknat, en genomsnittlig effekt motsvarande 15-25% av i kraftverket installerad effekt.

Jämför man med en kärnkraftreaktor (EPR) får vi följande:

  • Antal:                      1 st
  • Landyta                   0,1 km2
  • Installerad effekt:   1600 MW
  • Nettoeffekt:            1440 MW (n=90%)
  • Materialåtgång:       10 000 ton + betong till byggnad
  • Kopparkabel:           Jämförbart med normal kraftvärmeproduktion
  • Kostnad:                  25-30 miljarder kronor
  • Livlängd:                 60 år

Detta kokar ned till en faktisk kostnad för elproduktion med vindkraft som blir mer än dubbelt den för kärnkraft (21 öre resp. 45 öre per kWh).

Lägg därtill att vindkraften släpper ut mer koldioxid per kWh jämfört med kärnkraft

-Energimässigt producerar således 0,1 km2 kärnkraft dubbelt så mycket el som minst 130 km2 vindkraft.

-Att anlägga vägar och annan infrastruktur inom vindkraftsparken blir omfattande pga av dess yta.

-Kostnaden för kärnbränsle och slutförvaring utgör endast en bråkdel av den relativt låga produktionskostnaden för kärnkraftsel.

-Antal dödsfall som kan kopplas till arbete med dessa energikällor är lägre för kärnkraft. Detta beror på att en mindre omfattande arbetsinsats åtgår för att producera en viss mängd energi med ett kärnkraftverk jmf vindkraft enligt ovan.

-För att vindkraften skall nå ett ekonomiskt nollresultat krävs betydande subventioner, samtidigt som andra energislag straffbeskattas – för det är enbart med politiska instrument som den ekonomiska hållbarheten i vindkraft kan tillåtas gå ihop.

-Kostnaden för att omhänderta avfallet från de 1100 vindkraftverken (eller 3300 st under 60 år) är en fråga som ännu inte beaktas i dagens debatt. Energin må vara förnyelsebar, men de 460 000 tonnen vindsnurra är det inte fullt ut, i synnerhet inte de 550 000 ton betongfundament som troligtvis kommer bli kvar i naturen likt monoliter från en svunnen tid. Dessutom. Hur stor energimängd åtgår inte vid framställning av de ofantliga mängder råvara och förädlade slutprodukter som krävs för utvinning av elektricitet ur vår atmosfärs rörelseenergi?

Nu till det viktiga.

I Norrland produceras merparten av elektriciteten genom vattenkraft. En stor del leds söderut via stamnätet. En utbyggnad av vindkraften i Norrland kommer kräva en utbyggnad av befintligt nät – en kostnad som vi alla får betala genom höjda nätavgifter. Utbyggnaden av vindkraften kommer dessutom att konkurrera med vattenkraften. Varför skall man överhuvudtaget ersätta vattenkraft med vindkraft (då detta bara kan ske till ca 10%), bara en sådan sak?! Att överföra elektriciteten innebär dessutom alltid effektförluster. Detta kan rimligtvis inte vara EU:s energipolitiska målsättning: att genom ineffektiv och mer miljöpåverkande vindkraft ersätta vattenkraft? Ett mål om att minska användningen av fossila bränslen är förståeligt om man ser till farhågorna om människans inverkan på den globala miljön. Men att ersätta vattenkraft, hrmmm?

Slutsats:

Vi har det egentligen för bra i Sverige idag för att se de verkliga riskerna med den energipolitik som bedrivs. Vi har nämligen råd att slösa, slarva och ta idiotiska politiska beslut såsom att stänga Barsebäck, bygga svindyr och ineffektiv vindkraft mm. Idag! Detta synsätt kommer dock att självsaneras varefter jordens ändliga resurser sinar i allt snabbare takt i samband med en ständigt ökad efterfrågan. Ytterligare en faktor som man måste beakta är de potentiella ekonomiska/humanitära/mm kriser som väntar oss i allt större omfattning framöver. Hur kommer dessa kriser att påverka vår tillgång till energi, mat mm i Sverige? Oljetillgången kanske stryps abrupt, våra bilar/vårt samhälle kanske mer eller mindre stannar?! Vi kanske rentav kommer att behöva energi för vår daglig överlevnad, något som vi inte är vana vid idag. Idag har vi i stor sett tillgång till den energi vi behöver. Energi finns mer eller mindre i överflöd bara man accepterar kostnaden för den.

”Men uranet är väl en ändlig resurs!” Ja det är det. Men för att sätta det hela i perspektiv gäller att den återstående energi som finns kvar i det redan använda bränslet i CLAB skulle kunna utnyttjas för att driva de svenska kärnkraftverken i flera hundra år till.  Men då krävs att bränslet upparbetas mellan varven och att nya reaktor med annan typ av bränslecykel byggs. Av denna anledning tror jag inte att slutförvaret/djupförvaret för använt kärnbränsle kommer att realiseras – vi kommer inte ha råd att slösa i framtiden – men detta är en helt annan fråga. Att upparbeta bränslet bedömer jag som en långt mer attraktiv lösning på problemet om det i framtiden (>1000-tals år) skulle råka bli brist på brytvärdigt uran. Jag likställer vindkraft m fl energikällor med att ”gå över bron efter vatten” när det gäller kraftproduktion, något vi inte kommer ha råd med i framtiden!

Mitt mest miljövänliga råd är följande: Använd halva summan av denna satsning på vindkraft för att bygga ett nytt kärnkraftverk. Detta ger oss en betryggande tillgång till miljövänlig el. Överskottet från detta kraftverk kan vi dessutom tjäna lite pengar på genom export till utlandet. Resterande summa donerar vi till något u-land där pengarna har långt mycket bättre utväxling per krona om man ser till minskade utsläpp av växthusgaser mm. Att ytterligare minska våra egna, redan låga, utsläpp av växthusgaser är i ett globalt perspektiv löjeväckande, se tidigare inlägg.

Read Full Post »

Sveriges el-produktion är under ett normalår ungefär 145 TWh. Produktionen sker genom vattenkraft (45%), kärnkraft (45%), vindkraft (1%) och resten (9%) produceras genom annan värmekraft. Vissa år är vi nettoimportörer, andra år så har vi ett produktionsöverskott som kan säljas till våra grannländer.

Många inom miljörörelsen är motståndare till ytterligare utbyggnad av kärn- och vattenkraft. Vindkraft är ett alternativ som vissa hävdar kan ersätta kärnkraften.

Den stora utmaningen för vindkraften är att den utnyttjar en relativt utspädd form av energi. Samma gäller för solkraft. Man behöver installera väldigt många snurror på stora arealer för att få ut den rörelseenergi som vår atmosfär erbjuder oss i överflöd. Ytterligare en utmaning med vindkraften är att den blir relativt dyrbar pga av ovanstående faktum. Avseende koldioxidutsläpp så drar vind-, vatten- och kärnkraft jämnt skägg enligt ett flertal studier. De olika livscykelanalyserna visar en viss varians sinsemellan avseende koldioxidutsläpp, men väger man samman studierna ses att utsläppen mellan de olika kraftkällorna är relativt lika.

Vattenkraft och kärnkraft utgör ryggraden i den svenska el-produktion – vår så kallade baskraft. Baskraft kan inte ersättas hursomhelst, i synnerhet inte av energikällor som man inte har reglermässig kontroll över. Till denna grupp av energikällor hör vindkraft och direktverkande solkraft. När det inte blåser, eller är molnigt, genererar dessa kraftverk ingen energi.

Enbart en begränsad del av baskraften kan ersättas av dessa former av alternativ energiproduktion. Visst, man kan säkerligen bygga överdjävligt många vindkraftverk. Kanske rentav så många så att den i kärnkraftverken installerade effekten täcks fullt ut. Då skulle man i teorin kunna stänga av kärnkraftverken…i några timmar…till dess att vinden avtar. Sedan måste kärnkraftverken startas ånyo. Men, ett kärnkraftverk eller annan kondenskraft kan dock inte drivas ad-hoc med ideliga uppstarter och nedkörningar. Vattenkraften är däremot mer dynamisk i sammanhanget.

Kärnkraften kan således inte avvecklas. Åtminstone inte ännu, inte förrän vi har uppfunnit ett likvärdigt miljöneutralt energialternativ.

Om detta finns säkerligen lika många åsikter som antalet invånare i landet. Den springande punkten i sammanhanget är dock; oavsett vilka tekniska lösningar vi väljer att utnyttja för att tillgodose vårt behov av miljövänlig/-neutral el (och annan energi) så påverkar detta inte de globala utsläppen av växthusgaser på något sätt.

Jag vill tvärtom hävda att vårt inhemska navelskådri, i jakten på en allt renare energiproduktion, påverkar de globala utsläppen i negativ riktning. De miljarder kronor vi måste satsa för att minska våra redan marginella utsläpp av växthusgaser (från kraftproduktion) skulle ha långt mycket bättre utväxling för miljön om de i stället satsas utanför vårt lands gränser. Vi bör bistå underutvecklade länders utbyggnad av ny energiproduktion och genom bistånd hindra dem från att bygga ineffektiva och ”smutsiga” kraftverk. Detta alternativa sätt att bedriva klimatpolitik borde utnyttjas i större utsträckning av de styrande i vårt och andra industrialiserade länder.

I Sverige släpper vi årligen ut runt 85 miljoner ton koldioxid (transportsektorn inräknad här, som utgör lejonparten av utsläppen) från icke förnyelsebara energikällor. Denna siffra kan vid en första anblick upplevas som enormt stor. Men våra utsläpp är ingenting om man sätter in dem i ett globalt perspektiv.

Vi jämför med Kina: De ökar sina koldioxidutsläpp med i runda slängar ett Sverige, eller 85 miljoner ton, var 50:e dag. Det blir drygt sju Sverige per år. Och detta bara från Kina, år in och år ut. Tyvärr är många fler läder än Kina är inblandade i denna soppa. Indien är ett annan jättenation på frammarsch. Förutom koldioxid följer andra hälsofarliga ämnen i förbränningens fotspår.

Det ekonomiska system vi lever med kräver tillväxt, säg 2 % årligen, se även detta inlägg. Den ekonomiska tillväxtkurvan blir således exponentiell sett över längre tidsperioder. Med hänsyn till jordens begränsade tillgångar kommer detta system inte att vara hållbart i framtiden nu när resurserna utarmas i allt snabbare takt…

Vi i Sverige måste vakna upp och inse hur det står till med den svenska klimatpolitiken och de risker som följer i dess fotspår.

Read Full Post »