Spridningsmönster för jod-131 över Europa

Det har gått snart en månad sedan de första indikationerna på ökad luftaktivitet nådde mätstationer runt om i Europa. För ett par dagar sedan uppmärksammades detta på SSM:s hemsida. Idag återstår väldigt låga halter av de ”puffar” av radioaktivt material som troligtvis är orsaken till de förhöjda halterna av jod-131 vi nu mäter upp. Initialt var dosraten i Sverige upp mot 1,5 gånger den normala. Oavsett halter/nivåer så har dessa (i detta fall) enbart en akademisk betydelse och är helt ofarliga för omgivningen.

Den intressanta frågan är den om vad det är som orsakat utsläppet? Ingen har hittills kunna ge besked. Det är tyst. Liksom med Arctic Sea för ett tag sedan sker rapporteringen väldigt sent och med urvattnat innehåll.

Så, varför inte göra något själv? Europakommissionen presenterar data från drygt 4 000 mätstationer för strålning i runtom Europa i ett grafiskt gränssnitt. Om vi antar att de mystiska spikar (från ”puffarna”) som ses i dosratsnivå  från den 17 oktober och framåt är orsakade av jod-131 kan man ställa samman en mycket enkel spridningskarta.

Tid före och efter referenstid anges i timmar (röda prickar). Referenstidpunkt valdes godtyckligt då dosraten spikade i Norge. Vid vissa stationer kunde ingen ökad dosrat noteras (cerisa prickar). Från England är mätresultaten för grova för att kunna användas i sammanställningen (svarta prickar).

Man ser tydligt att orsaken till den förhöjda dosraten drar in över Nordsjön från nordväst på sin väg mot Danmark. Därefter sprids plymen ut över norra Europa, Sverige och Finland. Varifrån radioaktiviteten härstammar, innan den når land, är inte möjligt att bestämma exakt utifrån dessa data. För detta krävs information om vindriktningen nordväst om Storbritannien under aktuella dagar. Att Polen skulle har rätt i sina misstankar om att strålningen kan komma från Pakistan är dock mindre troligt. På Irland ses svaga spikar ett halvt dygn innan vald ref.tidpunkt i Norge. Om detta beror av mätfel eller ej, eller något annat, är svårt att avgöra. Detta skulle kunna peka på att en ubåt ventilerat en mindre mängd radioaktiva gaser innan ett eventuellt större utsläpp skedde närmare Norge.

Troligt är att händelsen har militär koppling. Detta pga den kompakta tystnaden samt att inte ens IAEA kunnat förklara vilken källa utsläppen har. Kanske rör det sig enligt spekulationerna ovan om en atomubåt som fått problem norr om Skottland, eller ett sjukhus som av misstag släppt ut lite av sina radioisotoper, eller något annat. Orsakerna är dock lätträknade till art och antal.

Spridningskartan bygger enbart på den första aktivitetsspiken som drog in över land och som kunde detekteras. Sedan den 17 oktober har ytterligare puffar med luftburen aktivitet spridits över Europa. Att sammanställa även dessa data skulle kunna ge ytterligare information om bakomliggande orsak till de förhöjda jod-131-nivåerna i Europa.

Fler som inte vet vad det handlar om: El-forumet, Expressen, Debatthuset, AB, SvD, DN, Reuters.

Vattenkraften flödar söderut

Idag gör E24 en god sammanfattning av det underliga i den Nordiska elmarknaden samt avregleringen av den svenska dito och hur detta medfört att elpriset stigit till rekordnivåer på bara några få år. De tidigare så avskräckande höga kontinentala elpriserna är idag lägre än de svenska. Svensk vattenkraft säljs ut under sommaren för möjlighet till ytterligare profit även under normal lågsäsong, varpå vattenbrist kan åberopas under effektmässig högsäsong. Problemet bör inte skyllas på kraftbolagen då möjligheten till den pågående förmögenhetsöverföringen skapats på politisk väg. Och säg den som inte väljer att utnyttja möjligheterna med ”systemfelet”. Konsumenten uppfattar dock elbolagens agerande som förnedrande, obehagligt och dyrt.

Kraftbolagens strategi är lätt att följa – häng med!

Den energimängd som lagras i vattenmagasinen i Norrland är normalt upp till 15 % (5 TWh) lägre idag jämfört med genomsnittet under perioden 1950-2008, se bild 1.Bild 1. Fyllnadsgrad i vattenmagasin under de senaste två åren. Nollvärde = medelvärde för perioden 1950-2008.

För att bibehålla denna negativa marginal säljs ”överskott” utomlands om så krävs. Ett tydligt exempel på vattenkraftens väg söderut under sommarhalvåret ses i maj 2010 efter en sällan skådad snösmältning i Norrland. Tillrinningen tangerade 9 TWh under en vecka, vilket får anses vara unikt, se bild 2. För att sätta detta i perspektiv produceras ca 65 TWh el genom vattenkraft under ett normalår.

Bild 2. Tillrinning i vattenmagasinen.

Den enorma kaskad av smältvatten kom att fylla magasinen så att energilagren hoppade upp från den nya lägre normalnivån till en betydligt högre nivå (från -4 TWh till +2,5 TWh), se bild 1 igen. Åtgärden som följde var att dammarna öppnade till fördel för konsumenter i Norge och norra Europa – vi hade trots allt ”lånat” rejält med vattenkraft av norrmännen föregående vinter. Vattenkraften kördes under sommaren på en onormalt hög nivå. Dock gick man inte under nivån -15 % mot normalnivån vid något tillfälle.

Men!

Välkänt var att flertalet reaktorers revisionsperioder var inplanerade till hösten/senhösten 2010, bland annat som följd av problemen med försenade projekt under tidigare år, se översta rutan i bild 3.

Bild 3. Revisionsperioder från 2010 till 2013 för svenska och finska reaktorer.

Under den normala revisionsperioden från april/maj till augusti/september ses att endast två av nio reaktorer underhölls 2010 (Ringhals 2 hade ingen revision). Övriga reaktorer genomgick revisionsavställning under det sista kvartalet. Först 2012 är den normala revisionsperioden för samtliga reaktorer återupprättad i Sverige. Intressant är att jämföra planeringen för, och längden av, de svenska och finska revisionerna. Vart fjärde år planeras för längre stopp och mer omfattande service vid de finska reaktorerna. De finska ”långstoppen” är ofta kortare än en normal svensk revisionsavställning.

Trots kunskap om kärnkraftverkens sena revisionsavställningar 2010 är det ofattbart att nivån i kraftdammarna överhuvudtaget tilläts sänkas till de lägre nivåerna under sommaren. Resultatet av denna planering lät sig inte vänta. Vinterns tidiga ankomst i kombination med pågående revisionsavställningar medförde att vattennivåerna i dammarna sjönk till nära 30 procentenheter under det normala, se bild 4. Att kärnkraften sedan december varit möjlig att köra nära maximalt effektuttag har räddat denna heltokiga planering från kraftbolagens sida.

Bild 4. Fyllnadsgrad i de svenska vattenmagasinen.

Idag planeras för den av EU subventionerade elkabeln ”NordBalt” mellan Sverige och Baltikum. Ett Baltikum som är nettoimportör av rysk el sedan stängningen av kärnkraftverket Ignalina 2009. Med denna kabel kan även dessa länder förses med nära koldioxidfri norsk och svensk el. Först om 10-15 år planeras ett nytt kärnkraftverk stå klart i Litauen, så fram till dess kommer strömmen troligtvis flöda mest i riktning mot Baltikum.

Bild 1, 2 och 4 hämtad från: www.svenskenergi.se (Kraftläget i Sverige)

Mer i media: SvD.

 

SD och Riksdagen

I sann demokratisk anda röstades, ett enligt många odemokratiskt parti, in i den svenska Riksdagen. Sverigedemokraternas politik bars fram av 5,75 % av de röstande  i 2010 års val.

Protesterna mot SD:s framgångar lät sig inte vänta. I Göteborg, Stockholm och Malmö samlades mången för att visa sin avsky.

De etablerade partierna har ännu inte bestämt sig för hur de ska samarbeta i syfte att manövrera ut SD:s vågmästarroll. Jimmie Åkesson hävdar å sitt partis vägnar att övriga riksdagspartier agerar högst odemokratiskt. Det återstår att se om de etablerade partiernas agerande kommer att vara kontraproduktivt eller inte för utgången av framtida val. Jag har mina aningar.

Med minsta möjliga marginal missar Alliansen de två mandat som krävs för egen majoritet i Riksdagen. Och såhär i efterhand anser sig 8 % av Aftonbladets läsare vara ångerfulla för hur de röstade. Kanske lite väl sent, naivt eller ogenomtänkt – det var trots allt upplagt för en valrysare sedan flera veckor tillbaka, och då inte mellan Alliansen och de RödGröna.

Hursomhelst. Utanför Riksdagshuset fångades följande bild – en bild jag låter symbolisera de många och ofta starka känslor som valet rört upp i vårt avlånga land.

Mer i media: DN, DN, SvD, SvD

Det våras för kärnkraften

Tvärtemot vad många tror och vill påskina byggs det just nu mycket kärnkraft i vår omvärld. Ökningstakten är dessutom kraftigt stigande. Energimyndighetens generaldirektör, tillika kärnkraftsskeptiker, Tomas Kåberger låter ofta informera ofta följande:

De senaste åren har det byggts väldigt lite kärnkraftsverk i världen. Det är första gången sedan 50-talet som ingen ny reaktor har startats på över två år. De projekt som pågår har i Europa blivit försenade och fördyrade.

Dessa uttalanden ger oss dock bara halva sanningen. Nedan ser ni läget inom kärnkraftsbranschen från 2004 fram till idag. Från slutet av 2007 fram till slutet av 2009 stämmer det att inga nya reaktorer togs i bruk. Detta är resultatet av en flera decennier lång trend av minskat intresse för ny kärnkraft. Denna negativa trend bröts definitivt i mitten av 00-talet. Nu när behovet av miljövänlig elproduktion är större än någonsin har byggandet tagit rejäl fart. Det kraftigt ökade reaktorbyggandet kompenserar även för de många reaktorer som kommer att tjäna ut under de kommande decennierna, däribland de svenska. Idag är över 100 reaktorer beställda och flera hundra planeras att byggas inom överskådlig tid.

Siffrorna över staplarna = antal reaktorer.

Men, kommer uranet räcka till som bränsle för alla dessa reaktorer? Mer om uran och framtidens reaktorer hittar ni här.

Mer om kärnkraft i media: DN, SvD, SVT

Nu får SAAB det bättre

Vi tänker på alla SAAB-anställda, SAAB:s underleverantörer och alla de familjer som tyvärr kommer att drabbas mycket hårt, bara dagar innan årets största helg.

Den sista satsningarna från Koenigsegg och Spyker höll inte hela hela vägen i mål.

Mer i media: DN, DN, SvD, SvD, AB

Media missleder omedvetet

Inför klimatmötet i Köpenhamn ökar frekvensen av klimatalarmistisk rapportering i svensk media påtagligt. I dagens DN sattes rubriken till: ”Koldioxiden slår rekord”. Enligt artikeln har koldioxidhalten aldrig varit så hög som nu. Dessutom liknas ökningstakten vid något som är i sken.

Faktum är att koldioxidhalten ökar, det har den gjort under flera hundra år. Men, till skillnad mot det som skrivs i artikeln har ökningstakten faktiskt minskat under de två senaste åren. Koldioxidhalten är alltså inte i sken. En minskande global temperatur sedan 2001 i kombination med det senaste årets ekonomiska kris har bidragit till att hålla ökningstakten i schack.

Den sedan ett par hundra år konstant ökande koldioxidhalten innebär självklart att nya koldioxidrekord slås varje år – närmare bestämt i juli då halten är som högst. Detta är ingen nyhet – vilket DN gärna vill påskina. Den viktiga frågan är hur stark koppling koldioxidhalt och temperatur har. Historiska data visar att temperatur styr koldioxidhalt. Det omvända har inte bevisats. IPCC misstänks ge koldioxid en alltför starkt återkopplande effekt avseende temperatur i sina globala klimatmodeller.

Data över koldioxidhalt och global temperatur kan inte ens kopplas samman för kortare tidsperioder över 10-tals år.  Under perioderna 1960-1975 och 2001-idag minskade den globala temperaturen. Mellan 1975 och 2001 ökade den. Dessa klart divergerande trender skedde under inverkan av en ständigt ökande koldioxidhalt i atmosfären.

De klimatforskarmail som nyligen hackats och lagts ut på nätet har rönt stort intresse i utländsk media. I svensk media nämns händelsen endast i förbigående. Att vår inhemska media inte ids ifrågasätta ”konsensus” tyder på lika delar ignorans och okunnighet.

www.climate4you.com är en bra sida för den som själv vill få tillgång till medialt ofiltrerad klimatdata.

Alliansen vinner nästa val!

Vattenfall och Industrikraft presenterade under dagen en avsiktsförklaring om framtida samarbete. Detta samarbete kommer med stor sannolikhet att leda fram till att nya kärnkraftsreaktorer byggs i Sverige. Det är ännu inte tillåtet att bygga nya reaktorer i vårt land, men i och med regeringens energipolitiska utspel i våras är detta förbud att betrakta som överspelat.

Allianspartierna är positiva till att våra befintliga tio reaktorer ersätts då de tjänar ut efter 50-60 års drift. Den röd-gröna koalitionen har tyvärr inte samma strömlinjeformade och enhetliga energipolitik. Socialdemokraterna är, bortsett från Mona, kärnkraftvänliga – de byggde bland annat upp den svenska kärnkraften på 70-talet. Men detta hjälper dem inte idag då de är lierade med radikala kärnkraftsantagonister i form av miljöutopister och övervintrade kommunister.

2010 års val troligtvis kommer att gå i kärnkraftens tecken. Och det är mycket troligt att den kärnkraftvänliga Alliansen sopar banan med övriga partier.

En antydan om kommande valresultat kan anas om man ser till de opinionsundersökningar som samtliga Drakar utsatt sina läsare för idag:

Svenska Dagbladet: 83 % för och 17 % mot nybyggnation.

Dagens Nyheter: 70 % för och 30 % mot nybyggnation.

Aftonbladet: 77 % för och 23 % mot nybyggnation.

Mer: DN

När inte ens media har koll…

Kärnkraft och kärnteknik är en abstraktion för de allra flesta. Från början, på 50- och 60-talet var frågan strikt teknisk. Ingenjörerna påtade med sitt och åtnjöt politikernas fulla stöd för vad de än tog sig an. Under 70-talet blev den kärntekniska frågeställningen alltmer politisk. Thorbjörn Fälldin anammade Hannes Alfvéns (Nobelpris i fysik) mycket kritiska inställning till kärnenergi. Sedan vidtog det många kallar ambivalensens tid inom svensk energipolitik. Frågan fällde regeringar, allmänheten fick rösta om kärnkraftens framtid och fullt fungerande kärnkraftverk stängdes i förtid av våra politiker.

Idag är en annan tid. Regeringen har öppnat dörren för möjligheten att ersätta de befintliga tio reaktorerna varefter de tjänar ut, eller efter 50-60 års drift. Koldioxid målas idag upp som mänsklighetens fiende nummer ett. Kärnkraft, uran och plutonium är på väg in i de fina salongerna igen. Det tidigare dragplåstren mot kärnkraft: att avfallet är farligt och att vi vet inte var vi skall göra av avfallet, kommer inom kort att få sin slutliga lösning. Även miljöorganisationer börjar inse att kärnkraften inte längre kan utnyttjas som det dragplåster det en gång varit för att locka till sig fler medlemmar och deras ekonomiska bidrag.

Det byggs ny kärnkraft (53 reaktorer) som aldrig förr runtom i världen, och hundratals reaktorer kommer att byggas inom en nära framtid. Forskning pågår om en fjärde generations reaktorer. Man säger att kärnkraften har potential att bli långt mycket mer effektiv och säker jämfört med idag.

Men vem förstår vad detta egentligen innebär? Hur fungerar det? Hur tänker de? Vem förstår vilka fördelar och utmaningar den framtida kärnkraften för med sig? Vem kan ta beslut om kärnkraften är bra eller dålig? Rapport gjorde nyligen ett försök att upplysa oss i detta ämne. De valde att fokusera reportaget kring Nobelpristagaren Carlo Rubbia och hans gamla idéer om reaktorer som laddas med torium som bränsle – enligt utsago den femte (sic!) generationens reaktorer.

Problemet med inslaget är att inte ens Utsiktsplatsen förstår Rapports intervjuer och förklaringar i inslaget. Dessutom är reportaget så späckat med felaktigheter och generaliseringar att Rapportredaktionen bör ifrågasättas om de själva vet vad det är de upplyser allmänheten om.

Det är inte ytterligare okunskap och felaktigheter om möjligheterna med befintlig och framtida kärnteknik vi är i behov av. För den som på egen hand vill sätta sig in i ämnet rekommenderas följande sidor:

• www.analys.se/publicerBakgrund.htm
• www.world-nuclear.org/info

Mer om KK: SVT, Elforsk

Att manifestera går ju

I en global manifestation på över 5 000 platser i 181 länder påminndes vi om vissa personers oro för den ständigt ökande koldioxidhalten i atmosfär och hav.

Just nu är koldixidhalten 385 ppm. I somras var den 390 ppm och kommer att vara ytterligare något högre nästa sommar.

Under manifestationen framfördes budskapet att ekosystemet, som vi ser det idag, inte klarar av en koldioxidhalt högre än 350 ppm i ett längre perspektiv. Koldioxidhalten är för hög och måste sänkas. Intressant är att koldioxidhalten år 1988, det år IPCC etablerades, var just 350 ppm, hmmm…

EU arbetar för att sänka sina utsläpp med 20% fram till 2020. Bra, eller hur. Man måste dock se detta i ett globalt perspektiv. I andra delar av världen, där man går från en mindre utvecklad levnadsstandard till en standard som mer liknar vår, ökar utsläppen mer än hastigheten av vår minskning. Enbart i Kina driftsätts 1-2 kolkraftverk varje vecka. EU:s kommande 11-åriga utsläppsminskningskampanj äts upp av Kina på bara två år. Frågan man kan ställa sig är huruvida ökningstakten avseende koldioxidutsläpp går att stabilisera, för att få till stånd en minskning av utsläppen ser i dagsläget ut att vara helt fruktlöst.

Mer om klimat och koldioxid: Climate4you, NewsMill, DN

Omoget beteende av Miljöpartiet

Just är frågan om hur Sverigedemokraterna (SD) skall hållas utanför framtida regeringskoalitioner het (SvD, DN).

Ett förslag som framförts är att Miljöpartiet (MP) lockas över från vänsterblocket och att de borgerliga därmed når majoritet i riksdagen efter valet 2010.

Maria Wetterstrand menar dock att Reinfeldts invit mer skall ses som ett krav på blind och lojal uppbackning i händelse av hot mot landet. Inviten uppfattas av MP som unilateral där MP inte får möjlighet att påverka i ett framtida ringssamarbetet genom frånvaro av ministerposter. MP har gått på denna mina förr, då i koalition med Socialdemokraterna. MP satsar just nu hårt och har målsättningen inställd på att bli tredje största parti i riksdagen. Blinda av de hägrande möjligheterna i vänsterkoalitionen vill de inte böja sig för Reinfeldts upplevt tomma löften.

Men om MP är de miljöförespråkare de utger sig för att vara, vore det borgerliga blocket en mer naturlig politisk sammarbetspartner. MP:s skattepolitik är borgerlig. Deras miljöpolitik är tyvärr utopisk, och passar inte något block, och är därför i behov av reformering. Det går exempelvis inte att vara motståndare till kärnkraft och samtidigt vara lierad med Vänsterpartiet (V). V:s skattepolitik är inte förenlig med utveckling av hållbara och billiga energilösningar. Med mindre pengar i plånboken har vi inte råd att ta del av en utbyggd vindkraft och sedan betala för elen på annat sätt än genom inblandning av kraftiga subventioner.

Genom ett förändrat synsätt på olika produktionssätt för energi, som KVA presenterade i veckan, borde MP med större trovärdighet kunna argumentera för insatser som verkligen syftar till ökad miljömedvetenhet i Sverige och i världen. Men detta kräver att först kommer till insikt om att de inte är helt rätt ute, sedan ändrar sin miljöpolitiska inriktning och slutligen överger vänsterblockets omöjliga politik till förmån för en mer realistisk gruppolitik där MP:s krav och synpunkter kan få lov att blomma ut (på riktigt).