Idag är det exakt 30 år sedan olyckan i Three Mile Islands andra reaktor i Harrisburg inträffade. På grund av felaktigt handhavande kokade reaktorn torr varpå resteffekten i den avstängda reaktorn hettade upp bränslet så att delar av härden smälte.
Många vill använda olyckan som argument för att peka på kärnkraft som en dålig källa till energi, och inget som vi skall befatta oss med. Kärnkraften anses helt enkelt vara för farlig. Miljoner sägs kunna dö i samband med reaktorolyckor. Är det verkligen så?
En härdsmälta är en av de mer allvarliga konsekvenserna efter en olycka på ett kärnkraftverk. Om man ser till hur en härdsmälta påverkar själva reaktorn är det definitivt så – den blir obrukbar. Olyckor likt den i Harrisburg är naturligtvis inte bra då de ger kärnkraft ett oförtjänt dåligt rykte, orsakar kraftunderskott, masshysteri mm. Det är viktigt att ha insikt om att då olyckor likt den i Harrisburg kan inträffa (trots låg sannolikhet – det har hänt denna enda gång i en västerländsk reaktor) får konsekvenserna av händelsen inte lov att påverka omgivningen negativt. Och just detta är olyckan i Harrisburg ett mycket bra exempel på. Avsedda säkerhetsanordningar fungerade och i stort sett all aktivitet hölls kvar inne i reaktorinneslutningen. Ingen människa dog eller ens skadades av konsekvenserna av denna olycka. Många människor mådde säkert mindre bra – ingen tvekan om detta – på grund av stess m m, men inte av strålning. Kärnkraften stigmatiserades. Sverige folkomröstade.
År 1991 avslutades uppröjningsarbetet i den skadade reaktorn. Systerreaktorn TMI-1 bidrar fortfarande med att leverera grön el till det amerikanska samhället. Bägge reaktorerna kommer att rivas i samband med att TMI-1 tjänat ut.
En av de många positiva aspekterna av olyckan är att den medfört att dagens kärnkraft är ytterligare mer säker tack vare förändrat synsätt på frågor om människa, teknik och organisation.
Mer i media: SvD, DN, Aftonbladet, NyTeknik
Utsiktsplatsen 